Återförsäljare…

”Jag tror inte på sådant här, jag är bara med här som sällskap” sade kvinnan då hon hängde av sig jackan. Hon satte sig längst bak i lokalen, för säkerhets skull, för nog såg hon lite misstänksam ut när hon tittade bort mot ”mediet” som förberedde sig på att hålla sitt föredrag om Döden.

Randi, min vän, som har arbetat som medium i 10 år, har till min stora glädje åter kommit på besök till Gotland.
”Jag längtar så” sade hon då hon ringde för en månad sedan.
”Men kom då, jag har så många vänner som skulle uppskatta att få höra dig berätta om din bok och om ditt arbete som medium” svarade jag.

Sagt och gjort, en inbjudan gick ut till alla mina vänner och en rosa lapp sattes upp på ICA i Klintehamn. Anmälningarna strömmade in och snabbt så var kvoten fylld för vad den lilla lokal, som jag hade hyrt, förmådde att ta emot.

Nu var det dags, kvällens föreläsare fanns på plats och med sig hade hon en kartong med den nyutkomna boken ”Bortom gränsen, om liv mellan liv….”där hon på ett mycket enkelt sätt beskriver ”andevärlden”

”Egentligen så skulle man fira dödsdagen, precis som man gör när man firar födelsedagen” Randi tittar förväntansfullt ut över publiken. ”För att dö är samma sak som att födas, för när man dör så står man där på ”andra sidan och väntar, ja, man har redan ordnat en stor välkomstfest”


Allt blir så enkelt då man hör Randi berätta om ”andra sidan” om den jordiska skolan som vi just nu går i.
”Det är som att vara på en praktikplats, där man skall lära sig en läxa eller få en insikt, och när praktiken är slut så kommer man hem igen”.

”Praktikplats” tänker jag, ”på min praktikplats här på jorden har jag i alla fall sett till att alla dessa människor får träffa ett livs levande medium, sedan om de kommer att bli övertygade eller ej får tiden utvisa”.
Jag tittar lite över axeln bort mot kvinnan som inte trodde på ”sådant där” hon som så tydligt markerade när hon kom att det här var något som inte hon trodde på.

Kvinnan satt och såg mycket intresserad ut, hon skrattade med de andra och såg verkligen ut som att hon höll med om det som Randi sa.

Det viktigaste är ju ändå att man tror på något, för det gör man ju. Man tror på vinden som blåser, även fast man inte kan se den. Man tror på datorn som skickar meddelanden och bilder genom rymden. För visst kan det vara precis lika otänkbart för många hur datorn kan förmedla, bara på några sekunder, meddelande över hela jorden.
Många tror på Jesus som korsfästes och på tredje dagen uppsteg till himmelen.

Vad spelar det egentligen för roll vad man tror på. Kvinnan kanske har rätt, och det lär vi andra få klart för oss den dagen då vi ligger på vår dödsbädd och det inte blir någon som ställer till en välkoms fest på ”andra sidan”.


När föredraget är slut och många har fått handfasta råd, av Randi, ser alla så nöjda ut.
”Jag återkommer i maj” säger Randi ”och de som vill vara med då får anmäla sig till Inga-Maj. Där kan ni också få köpa min bok, för hon är min återförsäljare här på Gotland”.

Listan fylldes snabbt med namn på intresserade, och till min stora förvåning såg jag kvinnan som hade varit så tvärsäker på att hon inte trodde på någonting, stå där i kön för att skriva sitt namn på listan.
”Jag har aldrig trott på det här, men nu har jag fått bevis, jag vill gärna vara med nästa gång”

Det förvånar mig inte, för budskapen som Randi förmedlade till deltagarna var så ”pricksäkra” och varför kan man inte då tro på något som ändå känns mera positivt än att man bara lever ett liv och när det är slut så är allt slut.