Vilket yrväder…

Snön yr runt i stora virvlar ute i trädgården, inte ens hunden vill vara ute. Föresten så är hon konvalescent, för det räcker inte med att hon har opererat bort några knölar på kroppen, utan har nu även fått skavsår av den fula plasttratten. Nu får hon finna sig i att hon hålls under ständig bevakning så att hon inte slickar sig på operations såren.
Precis som vi anade så fick vi, redan efter bara några dagar, åka iväg till Veterinären och handla en ny plasttratt, för hon skyr inga medel när hon är ute för att vakta sitt revir.
Det var när grannens små hundar vågade gläfsa till bakom häcken som plasttratten ”for all sin väg” att husse stod i dörren och kallade på henne brydde hon sig inte om, först när husses röst var mycket irriterad, lämnade hon sin plats inne i häcken. Det var inte mycket kvar av tratten utan den hängde i trasor runt hundens hals när hon skamset kom på husses inkallning.

Nu ligger hon här, alldeles bredvid mig och kikar lite uttråkat på mig.
”Skall det här vara något kul” frågar hon sig säkert. En barngrind stoppar henne från att gå ner för trappan till under våningen, där hon oftast brukar ligga. Hon suckar, det är allt lite synd om henne, åtminstone så tycker hon det själv.

”Återbesök om 10 dagar” sade veterinären och räckte fram en lapp där han hade antecknat hur dags vi skulle vara där. ”Vi tar då bort alla stygnen” sade han.
Inte är det så många stygn kvar att ta bort. Mitt uppe på huvudet där det tidigare har suttit tre små stygn, gapar nu ett öppet sår, för stygnen ramlade av efter bara några dagar. Tur att det snart växer ut ny päls så att de fula såren döljs.

Jag har verkligen gjort vad jag har kunnat för att plåstra om hundens kala huvud, men direkt efter det att jag hade lagt en steril kompress på huvudet för att skydda såret, skakade hon bara lite lätt på huvudet och den sterila kompressen for iväg och landade bredvid den öppna spisen.
Inte är det så enkelt att sätta på ett plåster på ett hundhuvud.