En farmor med skavanker…

Nog var det tider sedan som man själv hade småttingar som sprang runt benen och ville att man skulle ta upp dem i famnen.
Lilla Emilia har minsann förstått att hennes farmor är mycket svag för henne och hon utnyttjar det till max. Att få vara i farmors famn och titta på det som händer ute på bakgården, är något som verkligen lockar en liten tjej.
”Titta dääää…” säger hon och pekar med det lilla fingret ut mot hunden som traskar runt, på gården, och nosar efter ovälkomna gäster. Man vet aldrig om en katt har traskat över gårdsplanen.
Vår fågel matnings station är välbesökt, flyttfåglarna hittar tillbaka till vår gård och ser sig väl smaka av det gubben har lagt ut.
Lilla Emilia pekar ut mott Domherrarna som sitter uppe i ekens krona. ”Titta däää…”
”En fågel” säger jag mycket pedagogiskt.

En stor fågel kommer inseglande över gården, ”Vad är nu det där för en fågel?” frågar jag ”en Duvhök kanske?” Den seglar så elegant in över småfåglarna som festar på solrosfröna som ligger på marken.
”Dramatik på Loggarvevägen 17” tänker jag där jag står vid fönstret med lilla Emilia i famnen.
Duvhöken gör ett svep över gårdsplanen men upptäcker vår stora vakthund som ligger alldeles stilla och betraktar det som pågår under ekens krona.
”Så skönt!”
Duvhöken ger sig iväg bort mot grannens tomt, för att se ut ett nytt byte.

Att stå så där med lilla Emilia på armen, tar på krafterna, jag försöker att gå bort från fönstret och sätter ner Emilia på golvet. Det är verkligen svårt att motstå hennes uppsträckta armar, jag lockar med mig henne bort till fåtöljen där sagoböckerna väntar.

Snart så kommer kusin Albin, då blir det fullt upp för Albin är en kavat liten kille. Albin-klätter-bus, har vi döpt honom till för det finns ingenting som hindrar honom från att testa gränserna för hur högt man kan klättra.

Lilla Emilia sover sött i sin säng, skönt för en farmor med skavanker att få sitta en stund och skriva i sin blogg. Snart så är det full fart igen och då vill det till att jag har vilat mina armar, för som sagt, lilla Emilia vet verkligen att farmor är svag för henne och inte kan motstå att lyfta upp henne i famnen och stå framför fönstret och betrakta det som sker där utanför.