Som att dra ner rullgardinen….

Så tyst det blev med en gång. Från att ha huset fullt av folk, så var det bara gubben och jag som satt där och tittade på varandra.
Nu har alla rest tillbaka till fastlandet och det är så tomt och tyst i huset. Kvar på golvet ligger en hög med byggklossar och på bordet ligger kritorna utspridda.
Här har det varit liv och rörelse under några dagar, när barn, barnbarn, svärdöttrar och släktingar har varit på besök.

”Jag fick min första Havsöring!” Svärdottern ser stolt ut när hon berättar om ”fiskefärden”
I alla år så har det varit en liten intern tävling, under Påskhelgen, om vem som tar den första öringen.
”Den var under minimåttet så jag satte tillbaka den igen!”
Ja, så säger en sann fritidsfiskare, för små Havsöringar blir snart stora Havsöringar, om de får leva vidare.
För säkerhets skull så har jag besökt fiskhandlaren och inhandlat en stor präktig laxfile, som snabbt tas fram ur kylskåpet för att tillagas.


Hunden går runt i huset och letar efter småttingarna, som hon var så nyfiken på, de som luktade så gott. Hon tar en sväng runt bordet där hon slickar upp några smulor som har ramlat ner från bordet.
”Jag går och lägger mig en stund” sade jag till gubben, sneglade lite bort mot hunden som reste sig upp och följer efter mig.
”Nu är det som förut igen” tänkte säkert hunden då hon tassade bakom mig bort till sovrummet där vi båda kryper ihop i sängen för att ta en liten ”tupplur”.