Tre-åtta-sex-fyra-ett-nio-två…….

Tre-åtta-sex-fyra-ett-nio-två…….
Inte spelar det så stor roll i vilken ordning siffrorna kommer. I alla fall om man heter Albin och är 2 år. Då går det att räkna precis hur som helst, bara man räknar.

Att det kommer att bli något stort av mitt lilla barnbarn, det är jag alldeles övertygad om. Han har redan visat den rätta gnistan för att lyckas här i livet.
”För honom gäller bara klättring” sade hans pappa när han stod bakom sonen och såg till att han inte skulle ramla ner från trappan.

”Kanske blir han Sveriges första president” tänkte jag då jag betraktade hans iver med att komma så högt upp som möjligt. Han tittade ner på sin pappa och skrattade.
Nu är det nog ingen risk att lille Albin kommer att hota vårat kungahus, där kommer det säkert snart att födas små tronarvingar när väl bröllops yran har lagt sig.

Lille Albin pekar med fingret rakt upp i luften och säger ”Flygplan”
Men visst han kanske kommer att följa i pappas fotspår och jobba med stora flygmaskiner som flyger högt där uppe bland molnen.

”Vad är det?” frågar jag och pekar i sagoboken på en Ekorre.
”Ekorre” säger Albin snabbt för nog vet han hur en ekorre ser ut. Fattas bara annat, för kommer han att följa i sin mammas fotspår lär han snabbt klättra högt upp i trädens krona för att undersöka djurlivet där.

”nappen” säger lille Albin och börjar leta på bordet. Nu är det dags att vila benen lite och det gör han helst i mammas famn. ”Bullibompa” säger han och pekar på TV som står borta i hörnet, för nu skall det vara mys stund, i alla fall om lille Albin får bestämma.