De lättjefulla Domherrarna…

Undrar om de fyra Domherrarna som dagligen besöker vår trädgård för att förlusta sig på solrosfrön från fågelautomaten, är singlar?
Ja, i alla fall så ser det då inte ut som att ”herrarna” har fru och barn att ta hand om. De infinner sig redan på morgonen, då kommer de flygande ifrån skogen som ligger bara några hundra meter från vårat hus. Sedan så sitter de uppe i ekens krona eller gömmer sig bland Korallens röda grenar. Då och då så försvinner de tillbaka till skogen, för att bara efter en liten stund sitta uppe i Ekens krona igen.
Om det nu rådde jämlikhet i skogen så borde ju även Domherrens ”damer” vara här. Eller är de så att så fort Domherrarna har gjort sitt, och äggen ligger där i boet, så tar damerna över för att ruva och sedan då äggen har kläckts får hon fullt upp med att mata sina ungar.

Domherrarna ”bystar” upp sig ordentligt när en liten Blåmes försöker komma åt solrosfröna, men det är inte alltid som Domherren lyckas, även fast hans bröst lyser så rött och grant. De små Blåmesarna tycker att de har monopol på vår trädgård, de har ju varit här hela vintern, medan Domherrarna har vistats på ”annan ort” och dök upp här bara för några veckor sedan.

Nere på marken kommer en försiktig ”dam” gående, hon stannar upp och tittar sig omkring, precis som hon undrade om hon hade kommit rätt. Hon tittar upp på Domherrarna som sitter i en rad och småäter på solrosfröna, går sedan försiktigt fram för att kolla om det kanske har fallit ner något gott till marken. Länge så promenerar hon omkring på vår gräsmatta, hunden, som tur är, inte är en fågelhund utan en vaktig schäfer, betraktar den vackra damen där hon går och rotar på marken.
Det är en Fasanhöna, jag har hört deras speciella läte, nu i flera veckor, de har sina bon vid skogsbrynet, och man kan se den färggranna Fasanhannen vakta på sin lilla familj.
Där råder det verkligen jämlikhet, för Fasantuppen var här tidigt en morgon och strax därefter så kom hans ”dam” medan han förmodligen vaktade på sina söta Fasankycklingar.

Hunden ligger ute på altanen och följer fåglarna med ögonen, hon vet så väl att de får vara här och att hon absolut inte får skrämma bort dem. Grannens katt närmar sig, hon har fått syn på Pilfinkarna som äter hampfrön som har fallit ner på marken. Katten kryper ihop och ålar sig framåt några steg.
Inte skall någon katt få kalasa på våra små gäster inte. Jag tittar på hunden och nickar, hunden ser min signal och som ett sträck störtar hon sig ut mot katten som inget ont anar.
Fåglarna flyger förskräckt upp i buskaget och gömmer sig där. Katten är snabb som en vessla, hon slinker in under Friggebodens golv och kan sedan ta sig bort från en ilsken hund som undrar förvånat vad katten tog vägen. Länge går hon där och nosar för att försäkra sig om att ingen katt längre finns som kan hota småfåglarna.