Gott Nytt År

Nu är det dags att summera året som har varit och se fram emot ett nytt år.
För exakt ett år sedan så längtade jag efter två saker. Att få barnbarn, för det var precis till jul förra året som vi fick veta att en liten Albin var på väg. Han föddes i juli.
Jag längtade också efter att få gå i pension. Efter så många år som verksamhetschef i en förvaltning där lagar och förordningar duggade tätt över våra huvuden, så var det till slut inte värdigt att stanna kvar som ”den ansvarige”
Vi myntade ett nytt begrepp ”det är sanslöst” för mycket av de beslut som fattades var ”sanslösa”.

Den 19 juni ”slängde jag in handduken” och blev fri, något som jag njuter av varje dag. Att gå och lägga sig när man är trött, att stiga upp när man är utvilad eller inte kan sova. Jag kan sitta uppe mitt i natten om jag vill sova till långt fram på förmiddagen, om jag vill.
Underbart att inte behöva samla mig för att gå till ett möte där jag skall vara på alerten hela tiden, förmedla politiska beslut till mina medarbetare. Beslut som har fattats så långt bort från verksamheten som det bara går.

Än idag kan jag haja till då jag läser i dagstidningen att Gotlands kommun kommer att ha ett rejält underskott i sin budget eftersom man inte får in de skattemedel som man har räknat med.
"Nu dras svängremmen åt igen” tänker jag och minns de tider då chefen stirrade in i våra ögon och sade” Om ni inte håller budgeten så får ni sluta”
”Det var ord och inga visor”
Så skönt, jag kan pusta ut, för även om det nu blir svettigt ute i verksamheterna med sparbeting så behöver jag inte vara den som verkställer sådana beslut.


Vad har då nästa år i sitt sköte åt oss?
Bäst att ta mina Tarotkort till hjälp, för där kan man få en liten vägledning på vilka dominerande energier som kommer att kretsa runt oss.

1. Vad år 2009 kommer att handla om.( IX Svärd)
Nyckelord: Stark ångest och oro (ibland dock obefogad)

2. Det som kommer att påverka oss ( Prinsessa av Mynt)
Nyckelord: Ursprunglig, naturlig, kaninerna på ängen.

3. Vad som kan uppnås (VIII Bägare)
Nyckelord: Ny start, dags att lämna något bakom sig.

4. Krafter som påverkar (VII Mynt)
Nyckelorden: God arbetsresultat

5. Vad som orsakat situationen (XIX Solen)
Den ljusa och glädjerika kraften genomströmmar allt

6. Något som sker ganska snart (IX Mynt)
Nyckelord: Det harmoniska hemmet

7. Nuvarande tillstånd på grund av situationen ( II Svärd)
Nyckelord: Vapen vila, stillestånd

8. Omgivningens reaktion ( IV Svärd)
Nyckelord: Välbehövlig vila, återhämtning

9. Det känslomässiga tillståndet ( II Mynt)
Nyckelord: Upprätthålla balansen, trots många ”bollar i luften”

10. Årets utfall ( VII Svärd)
Nyckelord: Stöld på alla plan

Nu är det upp till alla mina läsare att försöka sig på en tolkning.
Jag kan direkt se vad som förväntas av oss under året 2009.

Men med en lågkonjentur i faggorna så kan vi inte förvänta oss något annat!

En liten tomtenisse..

Skammens rodnad färger mina kinder när jag går in på min ”blogg” och ser att jag inte har varit här sedan den 22 december. Vilken skam, har man en blogg så måste man sköta om den och göra små inlägg regelbundet.
Inte kan jag skylla på att det har varit jäktigt, eller att jag har haft mycket omkring mig. Nej då tvärtom, så har vi haft en mycket lugn och skön jul. Vi har inte varit ute och rest eller besökt några vänner. Här har jag suttit hela helgen och bara njutit av julfriden.

Nåja, jag ställde ju upp och sjöng på midnattsmässan, men det är ju egentligen inget att skriva om i en blogg. Även fast jag gjorde en stor prestation. Körledaren och de övriga körsångarna jublade då jag klev in genom kyrkporten, några minuter för sent. ”Det var tur att du kom” sade de, för nu är vi en hel kör, alla stämmor är representerade.
Där stod jag på julaftonsnatt och sjöng de välkända julsångerna, ensam i min stämma.
”Det gick ju bra” sade körledaren efteråt. ”Visst, man gör så gott man kan” svarade jag, men nog saknade jag mina stämmokamrater som låg hemma i sjuksängen.

Den finaste julklappen kom lite innan jul, det var lilla Emilia som kom till världen den 11 dec, vilken glädje när man vet att allt står rätt till med mor och barn.
En yrkesskada, brukar jag säga, för nog finns det alltid en risk när ett barn föds att något skall gå galet. Efter att ha arbetat med utvecklingsstörda personer i över 40 år så är det inte så självklart att man bara funderar på vilket kön det blir utan man tänker en hel del på alla risker som en förlossning kan medföra för både barn och moder.

Att få två barnbarn under samma år, är en gåva som överträffar allt annat, så därför så pryder jag min blogg med en liten underbar tomtenisse som mina bloggläsare kan få beskåda.

En prioriterad julgran.....

Det är få julgranar förunnat att få komma inomhus direkt samma dag som den har blivit huggen i skogen. Vår gran står nu så fint i rummet och väntar på att få bli påklädd.
”Nu får den stå här och dricka vatten under natten” sade min norrländska gubbe. Han sätter en ära i att själv gå ut och hugga sig en gran. Jag har slutat att följa med på dessa ”gran letar promenader” för det finns ingen gran som duger. I flera veckor innan jul så är gubben på jakt. Han tar sig en promenad ner i skogen för att studera sina tilltänkta julgranar.
”Den här var riktigt fin” sade gubben och placerade granen i julgransfoten.
Visserligen så har vi en egen skog, men jag är inte så säker på att gubben alltid håller sig inom gränsen, utan jag tror nog att han tar en liten lov in på Kommunens skog också.
”Nåja, jag har väl betalt skatt i alla år och föresten så sköter Kommunen sin skog så dåligt så det kan vara bra att jag tar bort en och annan gran” säger gubben och myser.
Det är alltid en sport att gå ut för att skaffa gran.

”Granen står där så fint i valvet in till köket.
”Du får allt ta ett kort och skicka upp till pojkarna så de får se så fin granen är” säger gubben.
För i år så får vi allt fira julen själva, för sönerna har ju fullt upp med att sköta om sina små bebisar.
Helt ensamma blir vi inte för Hans kommer ju hem. Han bor på en gruppbostad i Visby och det är alltid trevligt när han kommer hem på besök.
”Vi får väl ha lite julklappar för Hans skull” säger jag.
”För han vill ju ha julklappar”
”Åja, det vill nog du också ha” säger gubben.
Så sant, jag älskar att få öppna paket, så en jul utan julklappar är ingen jul.
Det vill nog gubben också, för idag så kom han hem med en bok och sade
”Jag har köpt en bok, den kan du få ge mig i julklapp”
Han var nog lite orolig, gubben min, för han visste att jag inte är så förtjust i att trängas i affärerna.
Det är så trångt i affärerna, när man är handikappad, handlarna fyller sin affär med varor så det är svårt att komma fram när man fortfarande måste ha en krycka som stöd.
Gubben behöver inte vara orolig, jag har redan besökt ortens Beklädnadsaffär, och ekiperat både Hans och gubben.

”Jag passerar Gotland..”
Det är bara en person som kan säga så då han ringer till mig. Min storebror är befälhavare på en båt som ofta passerar Gotlandskusten.
”Vi kör här utanför nu och ser på den vackra Gotlandskusten” säger han då har ringer i telefonen. Där står han min käre storebror på kommandobryggan och berättar för sina besättningsmän att här, på den vackra ön, bor han systrar.

”Har inte du gått i pension? frågar jag lite retsamt, för nog vet jag att min käre bror har en längtan till havet och nappar alltid, då det erbjuds lite extra jobb.
”De ringde och frågade om jag kunde avlösa en kapten som behövde mönstra av” förklarade han. ”Så jag har gjort en resa nu”

”Har man varit ”till sjöss” i över 50 år så kan det vara svårt att bara lägga av så där” säger storebror.

Inte har jag något problem med att ”lägga av” kanske beror det på att mitt arbete har blivit så stressigt och styrt utav olika riktlinjer och lagar. Allt skall kvalitetssäkras och dokumenteras. Som chef sitter man för det mesta med näsan framför datorskärmen.
Däremot så har jag tagit ann mig ett heders uppdrag , jag är ombedd att vara Godman, och det är riktigt roligt , jag får verkligen nytta av mina kunskaper om lagar och förordningar, för nu gäller det att företräde en person, ”bevaka rätt” och ”förvalta egendom” som det så fint heter i Föräldrabalken.

Man blir aldrig fullärd, nu får jag lära mig hur man gör för att få skuldsanering, intressant!
Så inte behöver jag längta tillbaka till mitt arbete inte, det finns så många människor som behöver en Godman eller Förvaltare så nog får jag nytta av min kunskap.

Det var dags att ta fram plånboken igen och betala veterinären.
”Nu kan väl du betala” sade gubben min. Ja, visst vi har ju delad vårdnad om hunden så nu får det vara min tur.
Har man ett husdjur så får man allt räkna med att det kostar pengar, en liten tub salva, fick jag betala 180 kronor för. Det finns inga högkostnadskort för hundar utan det är bara att betala.
”Återbesök om en vecka” sade veterinären för än så är inte hunden frisk även fast vi nu har tagit av plasttratten och hon kan stoltsera ute på bakgården, utan tratt.

”Bäst att ta hunden med ” sade jag och bokade in oss i hundsalongen på Gotlandsbåten samt en stuga på Fyrishov i Uppsala.
”Det är lika bra att hon också får bekanta sig med de små barnbarnen”

Nu skall vi upp till Uppsala och träffa barnbarnen, lille Albin skall döpas och vi skall beskåda det lilla nya barnbarnet som skall heta Emilia.

”Det skall bli skönt att lämna ön i några dagar” sade gubben. Han som är uppvuxen i de mörka Norrlandsskogarna kan få lite ”lappsjuka” här på vår ö,
”Jag behöver komma härifrån ibland” säger han
”För det kan vara lite väl litet här”
Jag förstår vad han menar, för här på Gotland så planerar man noga innan man gör ett stadsbesök, man kör inte 3 mil i onödan, medan man uppe i Norrland mycket väl kan köra 30 mil för att handla.

”De vänjer sig….”

Ja, nog har hunden vant sig med att alltid ha en plasttratt runt halsen när hon är ute. Nu springer hon obehindrat omkring ute på gården, hon har lärt sig att ta ut svängarna ordentligt så att hon inte springer emot något.
Men så ibland blir det vild jakt och då kan det hända saker som inte är planerade.

När hunden kom in igår, så var plasttratten helt sönderslagen.
”Hur har det här gått till” frågade jag hunden.
”Har du jagat in grannens katt mellan vinbärsbuskarna igen, för då brukar det gå undan.
Tratten var helt sprucken och hängde bara fast i en liten plastbit. Det hade till och med slagits ur en stor bit plast på ena sidan.
”Vi får köpa en ny plasttratt” sade jag
”Nej, då ” sade gubben ”Vi får ta fram tejpen och lappa och laga, det är inte så noga hur den ser ut.
Han har så rätt gubben min, för nu har hunden accepterat sin tratt och skatorna skrockar så gott uppe i trädet. Småfåglarna som kalasar på fågelfröet som vi har lagt ut, bryr sig inte om hunden när hon lägger sig alldeles bredvid fågelbordet.

Imorgon skall vi göra återbesök hos veterinären, inget som hunden ser fram emot, det kan jag lova. För så fort hon ser att vi svänger ner mot veterinären så börjar hon att gnälla. Jag förstår henne för vem vill stå på ett bord och få en stor spruta införd i rumpan med spolvätska i.
Men nu är det ju bara så att är man hund så får man stå ut med det.

”Inflammerade analgångar” sade veterinären ”Är vanligt hos Schäfrarna”.
Är man en Schäferhund, så är man..

Släkten utökas med en liten prinsessa.....

Så äntligen kunde vi få se en bild på vår nya familjemedlem, en liten flicka som föddes på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
”En liten prinsessa minsann” sade jag
”Då får jag börja sticka en fin vit klänning med små blommor på” för nog har jag ett uppdämt behov av att frottera mig i flick kläder efter att själv ha fostrat tre söner.

Ibland, får jag ärligt erkänna, så var det tufft att vara ensam tjej i en familj med övervägande killar. Det visade sig allt som oftast då vi i familjen skulle göra saker tillsammans.
Jag minns semestrar där vi tillbringade den mesta tiden med att gräva mask för att prova fiskelyckan i någon tjärn eller älv. Filmkvällar då det hela tiden skulle vara ”pangpang” eller ”rysare”. Alla filmer som handlade om kärlek kallades för ”morsan filmer”.
Nåja, lite demokrati var det allt så killarna fick stå ut med lite ”morsan filmer” också.
”Det skadar inte med lite kärlek och ömhet” sade jag.
”Bläää, sade killarna,
”Vi kommer aldrig att skaffa oss någon tjej”

Nu kan jag damma av alla leksaker som jag har sparat i pappkartonger, för när killarna var små så tog jag vara på deras leksaker.
”Vad skall du med dem till ” frågade de.
”Det kan vara bra att ha då jag får barnbarn ”svarade jag.
”Glöm det” sade sönerna.

Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.
Nu har mina söner fört in i familjen, två vackra svärdöttrar,som har berikat mitt liv med två små barnbarn. Balansen är återupprättad.

Nu får jag ta fram papper och penna och börja räkna ut stjärntiden, för naturligtvis så måste även mitt nyfödda barnbarn få ett horoskop uträknat.
Den 11 december klockan 13:46 stod solen i Skyttets tecken, AC och Månen var i Tvillingarnas tecken.
Varje människa är unik, och ingen har exakt samma horoskop, det är som ett fingeravtryck.

Vilken tur att mina söner ändrade sig.

"Det blev en liten flicka..."

Så äntligen kom de, mina arbetskamrater.
Petra och Gunvor tog mitt kök i besittning direkt, och rustade där medan jag småpratade med Berit.
”Vi tar med oss mat” sade Petra då hon ringde.

Hunden visste inte till sig, när hon märkte att det var idel bekanta som kom på besök. Hon tänkte inte på att hon hade en plasttratt runt halsen, utan hon hoppade runt och hälsade på sitt mycket speciella sätt. Hon kör in huvudet mellan benen på besökarna och med en plasttratt runt huvudet så vållade det lite problem både för henne och våra gäster.

”Vi har haft så svårt att få till det” sade Petra ”Det har varit så mycket att stå i”
Jo, jag vet, det är därför som jag njuter av min ledighet. Jag bryr mig inte längre om varken klockan eller tiden.
”Jo jag ser det, sade Petra och pekade på almanackan som hängde på väggen ”Det är fortfarande Augusti bladet uppe”
Ja,, så sant, för vad skall man med en almanacka till då det händer så lite, att man minns vad man skall göra.
Efter en mycket trevlig stund tillsammans med kollegorna så var det dags för dem att återvända till sitt slavarbete.
”Du måste väl vila nu” skojade de med mig.
Om de bara visste, så fort de hade gått så gick hunden och jag in i vårt sovrum och satte på en meditationsskiva och lät oss vaggas bort, en stund, till ljuv musik.

När vi båda låg där och slappade ringde telefonen och jag hoppade upp som ett skott för vi är ju i ”väntans tider” en ny liten familjemedlem håller på att födas och vi väntar tålmodigt på att få ett livstecken från Uppsala.

”Det blev en liten flicka” sade sonen och ”hon ligger här och äter redan”. Nog är det ett helt litet mirakel det där med att få barnbarn. En ny liten människa har fötts till jorden, och jag har fått den stora äran att få bli dess farmor.

”Det här måste vi fira” sade gubben och åkte iväg till affären för att köpa varmrökt lax och potatissallad. ”Nu skall vi ha fest” sade han då han kom tillbaka.

Vilken tur att vi har pension, för nu måste vi åka ofta upp till Uppsala för att besöka våra barnbarn.
”Annars så vet de ju inte vem vi är” sade gubben och stoppade in en bit lax i munnen.
Nu väntar vi bara på att få ett foto på underverket…..

http://www.akademiska.se/templates/page____5530.aspx

För snart så publiceras bilden på BB:s egen Webbsida…..

Kattjakt trots plasttratt...

”Det här var inget bra förslag, vi kan inte ha en hund i sängen” sade gubben och gned sig i nacken med handen.
”Jag är alldeles ledbruten för hunden bredde ut sig så jag har fått ligga som en fällkniv”

Nej, så sant, inte kan man ha en stor schäferhund med plasttratt i sängen när man skall sova.
Hunden hoppade upp ur sängen och sträckte på sig,
”Hunden verkar utvilad i alla fall” sade gubben och tittade bort mot hundens plats.
”I natt får hon allt ligga borta på sin plats”

Hunden tog några glada skutt skakade på sig när hon blev av med plast tratten. Nu skall det bli långpromenad, med husse, så då behövs inte det någon tratt.
Tabletterna spottade hon ut så nu har hon upptäckt att det inte bara är korv som matte bjuder utan att det är medicin instoppad i korven.
Nåja, matte har varit med förr så medicinen kommer att ”luras” i hunden utan att hon märker det. Det finns leverpastej i kylskåpet så då slinker allt tabletterna med.

Frestelsen blev för stor då grannens svarta katt hoppade in på hundens revir. Katten hade inte märkt att hunden låg på altanen och vaktade. Hon hade stenkoll på allt som hände på baksidan av huset. Katten hoppade ner med ett skutt, och började gå fram emot hunden. Med en rivstart så slängde sig hunden, med tratt och allt, fram emot katten.
Räddare katt har man sällan skådat, hon undrade säkert vad det var som kom framfarande mot henne. För jag tror inte att katten någonsin förr hade sett en hund med en stor plasttratt på huvudet.

Svårt chokad sprang katten hem, hunden stod borta vid staketet.
”Hon fastnade väl inte nu mellan alla buskar” tänkte jag, för i vanliga fall så har hunden sin ronda mellan buskaget och staketet. Men som ”tratthund” så kommer hon inte emellan.
Hunden backar försiktigt tillbaka, skakar på huvudet så att tratten kommer på plats igen. Vandrar stolt bort mot altanen där hon sätter sig för att återuppta sin bevakning.

”Hur länge tror du att hunden måste ha tratt? Frågar gubben, för nog ser vi båda att det är en mycket dämpad hund som sitter där på sin altan och spanar ut över sitt revir.
Uppe i trädkronan sitter skatorna, men som tur är så skrattar de inte. De kollar på hunden och väntar snällt på att hon skall gå in i huset så att de kan festa på märgbenen som hunden har lämnat kvar på gräsmattan.

”Vi får väl se hur läkningen går, kanske hon kan slippa tratten imorgon” svarar jag och önskar verkligen att hon skall få återgå till sin vanliga ”hundjag” för det är faktiskt väldigt svårt att förklara för en hund varför hon inte får slicka på ett sår.

"Med en ful plast tratt på huvudet"

Hunden tittade på mig med stora sorgsna ögon. ”menar du matte att jag skall ha den här tratten på mig?”
Det är grymt, men så måste det bli. Hunden har varit hos veterinären och sett om ett sår som hon har slickat upp på ryggen, ner mot svansen.
”Inflammerade analgångar” sade vår käre TV kända veterinär, och skrev ur recept på salva och medicin.
Husse fick ta upp stora plånboken och betala 980 kronor, Veterinären satte på en plast krage på hunden sedan så fick vi gå hem. In förbi Apoteket och hämtade ut medicin för 480 kronor.

Nu sitter hunden ute på altanen och skäms, lite pinsamt kan tyckas, då skatorna sitter uppe i björkens topp och tittar ner på henne. Grannens katt tassar förbi alldeles ute vid staketet, men hunden sitter still och skäms, för inte kan hon jaga kattor med en plast tratt runt halsen.

Hunden kryper upp bredvid mig, tittar med sorgsna ögon:
”Snälla matte, ta av mig den här kragen” hon puffar på mig:
”Hur kan du, matte?”
Nåja, mattes hjärta veknade och hunden slapp sin fula krage:
”Men nu ligger du här inom synhåll för mig, och Gud nåde dig, min kära hund, om du slickar på såret”.
Hunden ser lättad ut och kurar direkt ihop sig vid mina fötter, somnar efter en stund.

Men nu är det kväll och tratten sattes på igen, för jag kan inte vaka över hunden, någon måtta får det allt vara. Det är ju en hund!
Hunden hoppar upp i min säng, och snurrar ihop sig vid fotändan.
Gubben tittar på mig och säger;
”Vi får nog samsas med vår hund inatt, för lite synd om henne är det allt”
Ja, det skall gubben säga, han som annars inte alls gillar när hunden hoppar upp i sängen.

Jag får nog samsas med hunden inatt för hon kommer aldrig att ligga borta i sin bädd, för nog tycker hon också lite synd om sig själv.

Jag plockar i medicinen, hon skall ha två tabletter nu på kvällen, det måste jag lura i henne. Får ta hjälp av en korvbit. Sedan så var det salva på såret.
Ja, nog är det lite pyssel med vår älskade hund.

"Det var allt tur att vi var på plats..."

Det var allt tur att kyrkokören fanns på plats i kyrkan idag för annars så hade prästen fått predika för 3 personer.
Men kören som består av 13 personer sjöng för glatta livet och de som hade tagit sig till kyrkan fick i alla fall lyssna på vacker körmusik.

”Det är över 2000 år sedan som Jesus dog och han har lovat att komma tillbaka för att hämta oss” sade prästen. ”I 2000 år har vi väntat…..”

Kanske är det därför som kyrkbänkarna står så tomma, man har tröttnat, för något fel måste det ändå vara när församlingsborna sviker självaste kyrkokören. Kanske tycker de att det får räcka att vara med då vi hade vår stora konsert, och stannade hemma, på andra advent, för att jul stöka.

”Vi får allt tala om det här” sade en ledamot i kyrkorådet, för det måste vara något som är fel, när kyrkbänkarna står tomma”

Inte gör det oss något, vi i kören fick desto flera pepparkakor att festa på, för kyrkvärden hade dukat upp ett långbord med glögg och pepparkakor som hon glatt bjöd på efter gudstjänsten var slut.


Inte går det hellre för sig att bara vara en glad pensionär, jag har väntat på att något skulle hända och i torsdags så ringde telefonen. Det var självaste Överförmyndare nämndsekreteraren som ringde och bad mig ta mig an ett ärende som Godman.
”Huvudmannen har fått vänta länge på att få en Godman utsedd, så det vore bra om du kunde hjälpa oss” sade hon.

Jag tänkte då på Nummerologin där jag efter konstens alla regler har räknat fram att jag är en 2:a, vilket innebär att min tid här på jorden skall jag vara i medmänsklighetens tjänst, som det så fint heter. Är man en tvåa så skall man HJÄLPA andra. Så det var inte så mycket att fundera på, självklart så tar jag på mig ännu ett uppdrag som Godman, det kan bli mycket spännande och lärorikt. Myndigheterna behöver någon som ser till individens rätt, för det är inte alltid så lätt att ensam stå pall mot tjänstemännens hårda riktlinjer.


Nu är jag ”i väntans tider” igen, vi väntar nu på att vårt andra barnbarn skall födas. När jag ringde till sonen och undrade hur de mådda så svarade han lugnt ”Jo, det är bara bra, vi räknar med att barnet föds inom tre veckor”
O, oj jag som redan har börjat vänta. Men ett är då säkert, det blir ett litet Skyttebarn, sedan så får vi se vilken siffra det blir för det är så fantastiskt, man kan inte själv styra över sin födelsedag, födelsemånad eller sin födelseår. Där är man helt hänvisad till sina föräldrar.
Därför så är det så intressant med Nummerologi, där man räknar samman siffrorna i födelsedag - månad och år.

Man blir aldrig för gammal för att lära sig något nytt så nu ”hänger jag med näsan” över en ny bok som heter Nummerologi, det är en ny värld som öppnar sig för mig, spännande med alla siffror som man kan räkna samman på många olika sätt.

Tur att man är pensionär, för jag har så mycket spännande som jag ännu måste göra.

En nyputsad mässingslampa....

Det är flera år sedan som jag hade tid över för att putsa min fina mässingslampa. Nu glänser den så fint där den hänger över soffbordet.
Det tog lite tid att polera alla små detaljer, men efter en stund så var den glänsande fin, även mina ärvda kopparsaker fick sin översyn.

Redan som liten flicka så hade jag ett intresse för gamla saker, kakburkar, mortlar, tavlor, ja, allt vad jag kom över. Mässingslampans historia vet jag egentligen inte så mycket om. Den fick tillbringa flera år uppe på mina föräldrars vind, där jag upptäckte den när vi hade ”vindsröjning”
”Vad är det för något som är i den här kartongen?” frågade jag min styvfar.
”Det är en lampa som jag har ropat in för länge sedan,på auktion. Den hängdes aldrig upp, utan den har fått stå här på vinden i många år”
”Men det är väl synd, kan inte jag få den” jag såg vädjande på min styvfar.
”Ja, ta den du om du kan göra något av den”

Det var verkligen på tiden att jag återigen tog fram ”Häxan” och polerade min lampa, det tar lite tid med alla små detaljer.
Nu hänger den där mitt i rummet och glittrar som guld.


Jag vaknade klockan 9.00 idag och då skickade jag en liten tanke till mina fd kollegor som redan hade suttit bakom sina skrivbord i en timme. Jag gick upp och satte på TV, gubben min gick ut i köket och fixade lite frukost. Sedan så avnjöt jag en nybryggd kopp kaffe framför TV.

Det går inte en dag som inte jag tänker på hur underbart skönt det är att ha pension.
När jag var p återbesök på ortopedkliniken så frågade läkaren hur jag mådde.
”Jag mår så bra, och det här med operationen har bara varit en bisak. För så är det, att ha opererat in en ny knäled har varit en liten sak i jämförelse med att veta att man inte behöver återgå till ett arbete när man är rehabiliterad.
Att få slippa försäkringskassans hårda riktlinjer, om en återgång till tjänsten så fort som möjligt.

Jag förstår så väl att mina fd arbetskamrater har mycket att göra, för de har lovat att besöka mig (för en månad sedan ) men de har inte haft tid ännu.
”Vi kommer och äter lunch med dig” sade de, men ack, de har så mycket att göra så inte ens en liten lunchpaus kan de få. Nog är det tur att jag har gått i pension och kan ägna mig åt att putsa på min mässingslampa.