Hunden springer runt i huset, gnäller vid dörren, hon vill ut, jag släpper ut henne, hon springer runt och letar, kommer in nästan direkt, gnäller igen.
”Är hunden sjuk?” frågar gubben och ser lite bekymrad ut.
”Har hon ont någonstans?”
Nej inte är det något fel på vår hund, hon letar bara efter våra småttingar som hon nu har vaktat över i flera dagar. Men det finns inga småttingar här längre utan de har åkt iväg, nu är det bara husse och matte och runt dem händer inget spännande.
Albin och Emilia blev till slut riktigt modiga då de vågade mata hunden med hundgodis, de gömde också godiset i trädgården så att hunden fick söka efter det. Hunden satt snällt och väntade på småttingarna som tumlade runt på gräsmattan för att finna ett gömmställe där de kunde lägga godiset. Inte underligt att hunden nu saknar sina små vänner.
Själv går jag och plockar upp leksakerna från golvet, sagoböckerna har nu gjort sitt för den här gången. Det var allt lite trångt i knäet då båda två skulle sitta i farmors knä och läsa sagor.
Farmors egna ”Tomtebobarnen och Hattstugan av Elsa Beskov, låg orörda för just nu gäller ”Kiss och bajs böcker” ”Nejlika har en potta” var populär likaså ”Busiga bebbens potta”
Det är ordning på mina barnbarn, nog vet de vad en potta skall vara till och vad man skall göra i den.
”Var är pottan” frågar jag pedagogiskt
”Däääär” svara de i kör, deras små pekfingrar pekar snabbt ut den röda pottan som är avbildad i boken.
”Men vad är det där som ligger i pottan” frågar jag.
”Bajs” svarar de.
Ja, nog är mina småttingar upplyst och väl medvetna om vikten av att sköta sina behov på rätt sätt.
”Titta kiss på golvet” Båda barnen tittar i boken och hänger glatt med i Bebbens alla busstreck.
”Nu skall vi åka hem till Uppsala” säger min svärdotter till Lille Albin, han ser fundersam ut och frågar ”Skall famo med”
Neej, farmor skall inte med men hon lovar att hon skall besöka sina barnbarn i Uppsala lite senare i höst, för visst är det något alldeles speciellt med att få vara farmor till två småttingar som heter Emilia och Albin.
2 kommentarer:
Albin satt och såg dyster ut hela vägen till Visby och pekade bakåt, så han ville inte alls åka hem. Lite sorgligt var det allt, för så har han inte gjort förut. Nu är vi iallafall hemma och han verkar nöjd och glad med det också.
Han saknar säkert kusin Emilia....
Vi kommer snart, och har med oss salmbärssylt.....som jag håller på att koka nu!
Skicka en kommentar