Barnbarnsboken

Barnbarnsboken

”Var så god, här får du en liten present från mig”
Min svärdotter räckte fram ett paket till mig. De hade precis anlänt från fastlandet för att fira påskhelgen hos oss på Gotland.
Så spännande, jag älskar små överraskningar.

Jag lossade försiktigt på det guldfärgade snöret och vecklade upp det blåa omslagspapperet.
En bok, och inte vilken som helst, utan i paketet låg ”Barnbarnsboken” för mor- och fars föräldrar.

En mycket lämplig present, för nog har jag funderat en hel del på vad som väntar mig och min gubbe då sonen och hans sambo skall bli föräldrar.
Nog tror jag att de skall klara av sitt föräldraskap med glans, det tvivlar jag inte en sekund på. Men hur är det att bli med barnbarn? Att bli farmor?

Det känns som en spännande utmaning, ett nytt litet liv som växer och kommer att födas om några månader. En ny liten människa som jag stolt kan säga att jag är farmor till.

För några år sedan då mina söner presenterade sina utvalda för mig så blev jag lite orolig då också.
Inte för att deras val var fel på något sätt, utan för att jag själv inte visste hur man skulle vara som svärmor.
Hur är man en bra svärmor?

När jag själv ”stod brud” fanns det ingen svärmor som granskade mig från topp till tå. Min blivande man hade mist sina föräldrar redan som barn. Det fanns ingen svärmor som jag kunde få erfarenhet från.
Nu stod jag där, oerfaren med två vackra kvinnor som jag skulle bli svärmor åt.

”Nu är goda råd dyra” tänkte jag och började med min egen undersökning, jag frågade alla unga kvinnor i min bekantskapskrets om råd.
”Hur skall man vara som svärmor?”

”Du behöver inte vara orolig” svarade en arbetskamrat, då jag frågade henne. ”Ett tips kan jag ge dig, hyr in dig på hotell då du kommer på besök, för jag har just nu min svärmor på besök och hon håller på att göra mig galen”

Nu har jag varit svärmor några år och det har gått mycket bra, jag stortrivs i min roll.

Så en dag kom det som vi väntat på, vi är med barnbarn, gubben och jag.

En hisnande känsla, jag gjorde som tidigare, började fråga mina vänner om de kunde berätta för mig om hur det vara att få barnbarn.

”Ohhhh, det är så ljuvligt, så fantastiskt helt underbart! Grattis, vad lycklig du kan vara!”
Det finns tydligen inga andra ord för hur det är att få barnbarn.

Jag tummar på boken som låg i paketet. Barnbarnsboken för Mor- fars föräldrar. Så underbart att min kära svärdotter själv har förstått vad en blivande farmor behöver. För boken beskriver konkret precis det jag behöver veta. En ”bibel” kan man säga, ett uppslagsverk som jag kommer att studera noga.