Trosorna

Tvättlinan var full med kläder, som hade hängts ut på tork. Inne i tvättstugan håller fortfarande några kvinnor på med att tvätta kläder.
”Storbyk” som det kallades, var något som skedde bara ett par gånger om året. Då fick familjens alla smutskläder hamna i tvätt baljan. Ute på klädessträcket hängde min mamma upp sin tvätt. Linan som var uppstagad med kraftiga käppar, ringlade sig runt i trädgården. Jag minns så väl min mammas underbyxor, de var rejäla med gummiband i midjan och i båda benen. Rosa, fodrade underbyxor. Byxorna hängdes på tork i vår trädgård...

En glad röst presenterade sig i telefonen. Det var ett unikt erbjudande till mig! Jag var en av få utvalda personer som nu skulle få två par trosor. Det enda jag behövde göra var att betala frakten. Jag hörde den unga kvinnans desperata röst i telefonen.

”Lyssna på mig, jag behöver verkligen din order!”
Som alltid så sa jag ifrån direkt,
”Jag vill inte ha några trosor, jag är inte intresserad.”

Flickan bönade, hon försökte verkligen vara en bra försäljare, hon kunde replikerna utantill. Efter en stunds diskussion, där försäljerskan verkligen försökte få mig att anta hennes generösa erbjudande, blev jag intresserad av den unga kvinnan, Vem var hon, var ifrån ringde hon, hur ser hennes anställningsavtal ut. Som den rutinerade arbetsledare som jag faktiskt är, så tog jag över samtalet med mina frågor. Snabbt hade rollerna blivit ombytta. Jag frågade och hon svarade. Hon berättade om allt det jag ville veta. Hon arbetade mot provision, måste sälja så mycket som möjligt. Det var ju inte alltid så trevliga människor som svarade i telefonen. Ibland så kunde det vara mycket obehagligt.

Efter min utfrågning så bestämde jag mig för att acceptera hennes erbjudande. Samtalen övergick till att jag förhörde mig om hur trosorna såg ut.
”Du får inte skicka några stringtrosor!”
”Nejdå, det är vanliga trosor”!
”För Du förstår, jag är ingen ungdom längre och stringtrosor är inte min stil”!

Sagt och gjort, den unga försäljerskan hade fått en order och hennes provision hade höjts något den dagen.
Som utlovat så kom trosorna på posten med ett inbetalningskort ilagt med paketet.
”36,50 för två par trosor, det är överkomligt” tänkte jag.

Stringtrosor var det inte, tack oh lov, men vad var det för trosor, till dessa trosor har det inte behövts så mycket tyg precis, helt underbara med lite spets på framsidan och en liten rosett mitt på magen måste jag prova. När jag står där och drar i mina nya trosor, tänker jag på min mammas underbyxor som jag såg hänga på tork i min barndoms trädgård. Stora rejäla rosa fodrade underbyxor. Ja, mycket har hänt på underbyxfronten. För med dessa som jag så galant har fått mig till skänks, vet jag inte hur jag skall kunna skyla mig med, för hur jag än drar så har jag hela ändan bar...