”Nu får du gå hem, för du är ju sjukskriven på 25%”
Jag tittar upp på min kollega som står och i dörren.
”Ja, jag vet, jag måste gå hem nu och vila mig lite”
Att vara sjukskriven på 25 % kan ha sina sidor, allra helst då man inte har någon som tar över utan man måste själv prioritera bland arbetsuppgifterna.
Som tur är så har jag ju mina kollegor Katarina och Petra, utan dem så skulle mitt arbetsliv te sig betydligt svårare. Det är de två som snabbt hoppar in och hjälper mig, då de märker att mina kinder börjar bli allt för röda, av stressen som jag kan känna, då det närmar sig att jag skall vara ”sjukledig”
Hunden knorrar, hon vet precis vad klockan är slagen, hon vet att vi snart skall gå hem. Hon reser sig upp från golvet och tittar på både mig och Petra som står i dörren.
”Så gå hem nu, och ta det lite lugnt”
Jag samlar ihop mina saker och på några minuter så står vi, hunden och jag, ute på trappan.
”Gud så skönt, nu får vi två koppla av.”
När jag nu sitter här med min nya blogg och letar efter foton som jag skall lägga in, hittar jag inga foton som är på mig, jag letar bland det senast tagna fotona, men det enda som jag ser är en åldrande kvinna som står bredvid min man. Vem är hon?
Hon finns ju överallt, på alla kort som vi tog nu under påsken.
Vem är hon som ser så glad ut med en präktig dubbelhaka.
Ja, inte vet jag.
Jag tittar upp på min kollega som står och i dörren.
”Ja, jag vet, jag måste gå hem nu och vila mig lite”
Att vara sjukskriven på 25 % kan ha sina sidor, allra helst då man inte har någon som tar över utan man måste själv prioritera bland arbetsuppgifterna.
Som tur är så har jag ju mina kollegor Katarina och Petra, utan dem så skulle mitt arbetsliv te sig betydligt svårare. Det är de två som snabbt hoppar in och hjälper mig, då de märker att mina kinder börjar bli allt för röda, av stressen som jag kan känna, då det närmar sig att jag skall vara ”sjukledig”
Hunden knorrar, hon vet precis vad klockan är slagen, hon vet att vi snart skall gå hem. Hon reser sig upp från golvet och tittar på både mig och Petra som står i dörren.
”Så gå hem nu, och ta det lite lugnt”
Jag samlar ihop mina saker och på några minuter så står vi, hunden och jag, ute på trappan.
”Gud så skönt, nu får vi två koppla av.”
När jag nu sitter här med min nya blogg och letar efter foton som jag skall lägga in, hittar jag inga foton som är på mig, jag letar bland det senast tagna fotona, men det enda som jag ser är en åldrande kvinna som står bredvid min man. Vem är hon?
Hon finns ju överallt, på alla kort som vi tog nu under påsken.
Vem är hon som ser så glad ut med en präktig dubbelhaka.
Ja, inte vet jag.
2 kommentarer:
Vad duktig du är på att uppdatera din blogg med roliga texter! Jag är mäkta imponerad.
Hälsningar från en trogen läsare på fastlandet ;)
Du är så vacker...och inte vill du väl ha en meter lång svanhals kvinna?! Se dej i spegeln lite mer noga...så ser du det jag ser....en vacker kvinna med strålande ögon ett leende som smittar..en själ som lyser igenom av ödmjukhet och värme...så nog är du Gotlands vackraste alltid...
kram
från
Skicka en kommentar