Mina memoarer

”Här kommer vi snart att packa upp vår nya tryckpress, vi kommer att kunna trycka böcker och foldrar”
Föreståndaren för ”Hajdes” visade oss runt på anläggningen. Ett tiotal utvecklingsstörda personer hade sin dagliga verksam förlagd där.

”En tryckpress, så häftigt” tänkte jag, då kan jag be dem att trycka upp mina kommande memoarer, det är bara att sätta igång och skriva dem.

I över 40 år har jag arbetat med Omsorger om Utvecklingsstörda. Jag har varit med om en mycket intressant utveckling, stått på barrikaderna och kämpat för att de utvecklingsstörda rätt att ”leva som andra i gemenskap med andra”
På Johannesbergs vårdhem, där jag gick min första utbildning, bodde det över 700 utvecklingsstörda personer. Det var från spädbarn till äldre. Alla bodde tillsammans på ett inhägnat område. Där fanns allt vad de behövde, så man behövde aldrig gå utanför inhägnaden.

Jag bodde där i 12 månader, för som elev var man delaktig i de utvecklingsstördas liv och några arbetstidslagar fanns inte. Däremot så fick vi gå utanför inhägnaden, vi kunde röra oss fritt.

När vi guidas runt på förläggningen, möter vi flera som arbetar med olika saker där finns inte bara en häftig tryckpress utan det finns även väv stuga och är man lite konstnärlig så kan man få måla de vackraste tavlor som sedan pryder anläggningens väggar.

”Nå, skall vi ta upp en beställning på att trycka dina memoarer?” frågade Föreståndaren, ”för det skulle väl ändå vara toppen för oss att få vara de som publicerar din bok.”

Ja, vem annars, när jag får mitt manus klart så skall jag med glädje åka till Hajdes och låta de utvecklingsstörda få trycka min bok.
Vilken tur att jag snart skall gå i pension, för jag har så mycket som jag måste göra…