Gubben på glid.....

”Det var på tiden” sade gubben och spände på sig sina skidor för att åka ut i naturen och lägga ett skidspår.
Han hade långe gått och tittat upp mot himlen för att se om det skulle komma så mycket snö så att det täckte marken. Med långa stav tag gled han iväg ut mot tallskogen som ligger alldeles bakom vårat hus. Snöflingorna dalade sakta ner och det såg verkligen härligt ut.
Hunden låg och gnällde vid dörren. Hur kunde husse ge sig iväg utan att hon fick följa med. Hon som alltid får hänga med då han skall göra något utanför hemmet. Där sitter hon snällt i bilen när han uträttar sina ärenden. Att försöka förklara för en hund att det inte var möjligt för henne att följa med ut på en skidtur, var inte lönt. Hon hade inte förstått det ändå.

”Nog saknar jag snön, det är inte många dagar som det ligger snö på marken här på Gotland” min Norrlands födde gubbe ser lyrisk ut då han tänker på de långa vintrarna i Norrland, där man dagligen i flera månader kunde få åka skidor.
”Åja, du saknar väl snöskottningen också kan jag tro” sade jag lite retfullt, för min gubbe är inte den som slänger sig på snöspaden precis.
”Ä, det töar bort i alla fall, så låt det ligga där det ligger” säger han och tar kvasten och borstar bort det värsta framför trappan.
Jag vet minsann att i Norrland så får man skotta snö i flera timmar per dag, för att komma ut.

Helt plötsligt så såg vi den igen, Rödhaken som har besökt vår ”utskänkningsställe” för ett par dagar sedan. Nu var den åter här och hoppade lite försiktig omkring en bit från de kaxiga Talgoxarna. Så fort Rödhaken närmar sig solrosfröna så jagar de andra fåglarna bort den.

”Vi får ge den ett eget matställe” sade gubben och gick ut och lade ut lite extra solrosfrön en bit bort där vi hade sett att Rödhaken uppehöll sig.
Hoppas nu att Koltrastarna förstår att det är Rödhakens frön, för nog är det lite slagsmål om maten ute i vår trädgård.