Gravrättsinnehavare.....

Snön smälter bort så fort och nu är det barmark igen. Gubben ser lite missmodig ut då han stoppar in sina skidor i förrådet igen.
”Det blev bara några åkturer” sade han ”Nu blir det inget mera skidåkning för i år”.
Hårt för en Norrbottning som älskar att åka skidor.
”Vi får köpa vinterdäck till husbilen och åka upp till fjällen” tröstade jag honom med. För nu som pensionär kan vi mycket väl resa iväg på vintersemester, vi är fria och behöver inte tänka på att ansöka om ledighet.

”Fri som fågeln” vi kan resa vart vi vill. Kanske kan det bli en resa till Norrbotten i sommar för att titta till vår ”gravrätt”.

Det ringde en dam från Älvsbyns församling och berättade för gubben att han var ”Gravrättsinnehavare” det innebär att han ansvarar för graven där hans föräldrar är begravda. De dog 1957, då min gubbe var 13 år. Man har nu bestämt att varje grav skall ha en ”ägare” som är i livet och kan vårda gravkullen.
”Ni kan ju välja att lämna tillbaka gravplatsen till församlingen” sade kvinnan som ringde för att informera oss om våra åtaganden.
”Som gravrättsinnehavare så skall man sköta om graven, ta bort vissna blommor och se till att det ser vårdat ut runt graven” fortsatte hon.
”Nu bor vi ju på Gotland och är inte så ofta där uppe i Älvsbyn och besöker graven” sade gubben ursäktande. ”Sist då vi var där så hann vi inte dit ens, för det var bara en snabbvisit”
”Vad händer om vi inte sköter om vår grav” frågade gubben ”Tar ni bort den då?”
”Nejdå” svarade kvinnan på sin sjungande dialekt, ”det gör vi absolut inte, vill ni så kan vi sköta den åt er, men då får det inte finnas några blommor utan vi klipper bara gräset. Vill ni ha blommor ditsatta så får ni betala extra”.

Sagt och gjort, vi är Gravrättsinnehavare, men kyrkogårdsvaktmästaren sköter om den åt oss, för vi tycker inte att det är viktigt att det finns blommor på graven, en vacker gravsten räcker gott.

”Vi får väl åka upp till Älvsbyn i sommar och se om våra åtaganden” sade gubben innan han lade på luren.