"Det var en hård smäll" sade Koltrasten

Den lilla koltrasten satt hopsjunken med gapande mun.
”Lever den” tänkte jag och tog fram kikaren för att kunna studera den lilla fågeln riktigt noga.
Koltrasten gapade med näbben, det såg ut som att den försökte få luft, straxt innan så hade jag hört en hård duns mot fönsterrutan. Snabbt så var jag framme vid altandörren för att se vad som hade slagit emot rutan.
Det var då jag såg den lilla fågeln som satt där och flämtade.

Jag fokuserade mig med all min mediala kraft på den lilla svarta fågeln och tänkte mig att den snart skulle få flyga iväg bort till busken till sina kamrater.
Koltrasten stirrade storögt på mig, vinglade till och kurade ihop sig, fortfarande med näbben öppen.
”Dö nu inte lilla fågel”, tänkte jag. Det händer så ofta att fåglarna inte hinner bromsa utan flyger rätt in i fönstret, ofta så bryter de nacken av sig. Jag har suttit med många fåglar i mina händer och försökt att få ”liv” i dem. Ibland så lyckas det men så ibland dör de i mina händer.

Den lilla Koltrasten sträckte på sig och såg sig omkring. Efter en stund så hoppade den iväg bort till trappan, stod där en liten stund, provade vingarna och flög iväg. Med ett par kraftiga vingslag så försökte hon att lyfta, men hon gjorde istället en störtdykning ner i busken.
”Ta det lugnt nu lilla fågel, för du har nog ännu inte hämtat dig från din ”hjärnskakning”.

Nu satt den mitt i busken och kikade sig omkring. Efter en stund så såg jag hur den åter försökte att flyga iväg och då gick det mycket bättre. Högt uppe i Ekens krona sitter den nu och vilade sig efter den hårda konfrontationen med vårt köksfönster.

Kvinnan som satt mitt emot mig kände sig nog som en liten Koltrast när hon berättade för mig sin levnads historia.
”Och nu skall jag få en Godman också, det visar verkligen på hur lågt jag har sjunkit” sade hon och kikade lite generat på mig.
”Ibland så behöver man någon som hjälper sig att reda i problemen” sade jag ”Värre än så är det inte, för det är inte lätt att bevaka sina rättigheter då man är sjuk och inte har alla krafter i behåll”
Nog håller jag med kvinnan, det är ju för bedrövligt att man måste ha hjälp i form av en Godman, för att reda upp sina problem, att Sveriges lagar och paragrafer är så invecklade så att man som enskild person kan ha svårt att förstå hur man skall göra. Det har bara blivit värre och värre i vårt samhälle och ju fler utslagna människor som finns ju flera Godemän måste man förordna.

”Ett uppdrag för pensionerade Verksamhetschefer”, tänkte jag då jag skrev på papperet om mitt åtagandet att ”Förvalta egendom och bevaka rätt” allt enligt Föräldrabalken.