En liten Rödhake..

Ute vid fågelfrös automaten är det livat, Talgoxarna förser sig på både hampa och solrosfrön.
”Det blir dyrt det här” säger gubben då han öppnar en ny säck med Solrosfrön.
”Ja, så är det när man vill vårda sina små vänner”.

Det är nu inte bara Talgoxarna som gästar oss utan det finns en del andra småfåglar som också har hittat hit.
En bit ifrån står vår lilla vän Rödhaken, undrar varför den är kvar här på ön. Den vill ju ha insekter att äta och flyga söderut för att få tag i sin mat. Där står den och tittar på de övriga fåglarna som slåss om fröna.

”Undrar om den får något i sig” tänker jag då jag tittar på den bakom gardinen.

När vi var ute på vår morgonpromenad med hunden så blev vi vittne till ett annat drama. Vi såg en hel flock kråkor som flög omkring och skrek i höga skyn.
”Vad är det som pågår” undrade vi. På gatan låg ett ”bylte” som när vi närmar oss den visar sig vara en Sparvhök som hade anfallit en kråka. Sparvhöken lämnade sitt byte som snabbt flög iväg in i en trädgård. Sparvhöken gav sig inte utan tog snabbt upp jakten på den skadade kråkan.

”Äta eller ätas” tänker jag då vi fortsätter framåt, men nog skickade jag en liten tanke till Kråkan att den skall klara sig mot attacken. I luften cirkulerar de andra kråkorna runt för att hjälpa till med att jaga bort angriparen.

Det finns så mycket runt omkring oss, bara vi uppmärksammar det.

En liten Rödhake som står och samlar mod för att försöka få sig en liten matbit. Talgoxarna och Blåmesarna som har varit här hos oss hela sommaren, vi har sett dem som små dunbollar, bli matade av sina föräldrar. Nu glänser deras fjädrar i en stor färgprakt.

”De är inte ens rädda för oss längre” sade gubben då han kom in, småfåglarna har vant sig med oss och sitter bara en liten bit ifrån oss och väntar på mat.

”Visst blir det dyrt med fågelfrön” svarar jag gubben, men vi får väl avstå något annat för att småfåglarna skall få sin mat.

Två par duvor sitter högt uppe i Ekens krona och kuttrar, det faller alltid ner lite frön under automaterna och det har Duvorna minsann upptäckt.

Så härligt att vara pensionär, och ha tid till att studera fågellivet utanför köksfönstret.

”Vilken dag är det jul” frågar jag gubben, för så illa är det att jag helt har tappat tid och rum. Jag bara njuter av min frihet, att få göra som jag vill utan att ha en kalender som styr mig.
Ja, när är det jul egentligen?
Vi kanske skulle göra något gott till oss själva och våra småfåglar.