Med knallröda gummistövlar…

Med knallröda nyinköpta gummistövlar och ett par rejäla yllestrumpor så var jag beredd att göra en besiktning av min skog.

Skogen har jag ärvt efter min far och har naturligtvis ett stort värde för mig. Det är så härligt att vara där och vandra omkring bland alla höga träd. Ett vitt täcke av snö låg på marken och trädens kronor var vitpudrade.

Bara några dagar innan hade en ”skogsgranne” tittat förbi för att få sig en liten pratstund och en kopp starkt kaffe. Han har skogen bakom min och är helt beroende av att få köra på skogsvägen som går genom min skog.

”Nu är jag så trött på allt vatten som rinner ut från dikena” sade han med en suck. ”Jag får inte ut mitt virke utan att fastna i leran”
”Det är storbonden som har dikat ut och släppt allt vatten i diket som leder vattnet direkt till våra skogar” sade min vän.


Bäst att ta sig en titt, vad det är som har hänt, tänkte jag och begav mig till skohandlaren för att köpa mig ett par rejäla stövlar. För enligt min vän så ”badade” skogen i vatten.

Hunden for iväg med fart rätt in i den våta sankmarken, gubben fick hjälpa mig med en utsträckt hand, när jag skulle ta ett kliv över vattenpölarna.
Vi gick längre in i skogen, det var vatten överallt.
”Men vad kommer allt vatten ifrån?” undrade vi båda. Vi hoppade mellan tuvorna och till slut kom vi på fast mark igen.


”Du kan inget göra mer än att bli förbannad” sade tjänstemannen på Länsstyrelsen. Man får nämligen släppa ut vatten på annans mark om man har fått tillåtelse av oss på Länsstyrelsen att gräva ett nytt dike.
”Men” sade assistenten ”Du kan ringa till Vatten och Fiske avdelningen så kan du be dem om hjälp. De kan även se om det finns något tillstånd att gräva nya diken”

Att bli förbannad brukar inte hjälpa så jag följde tjänstemannens råd och ringde till Länsstyrelsen igen för att höra om jag kunde få några kloka råd.
”Tjänstemannen som har hand om Vatten har gått för dagen” sade en mycket trevlig assistent ”Men hon är här i morgon igen”

Ibland är det bra att få tid till att samla sig. Jag var väl förberedd på att ta en diskussion med tjänstemannen som har hand om ärenden som rör vatten frågor.

”Det finns inget tillstånd vad jag kan se” sade hon ”Jag får komma ut till dig och se vad vi kan hjälpa dig med”

”Sagt och gjort” Nu är hon inbokad och kommer ut för att ta sig en titt på vår nytillkomna sjö.
Vi kanske skall fixa ett par vadar byxor till Länsstyrelsens tjänsteman då hon kommer, för nog porlar vattnet på för fullt ner ifrån storbondens åkrar.