”Vi kan köpa en plastgran ” sa jag till gubben, men han tittade bara på mig och sa: ”Nää, inte så länge jag orkar gå ut och hugga mig en gran”
Sagt och gjort. Gubben spände på sig sina skidor och med en hopfällbar såg i fickan gav han sig iväg ut i skogen för att skaffa en julgran.
Med kraftiga stavtag gled ha iväg ut över fältet, det märks minsann att han kommer från Norrbotten för att åka skidor, det kan han verkligen.
Efter några timmar kom han hem igen och lyste som solen själv då han visade upp sitt nyförvärv.
”Jag fick leta ett tag, men till slut så hittade jag den här, vad tycker du? Visst är den fin!”
Jag nickar instämmande och tittar på granen, efter 30 år på Gotland så har även min gubbe fått sänka kraven på hur en julgran skall se ut, här på ön blir det inga ”Kalle Anka” granar utan de är allt lite glesare och gracilare.
”Så bra” sade jag och bar granen in i duschen, så att den fick tina upp.
Efter några timmar så var granen torr och fin så jag kunde bära in den i rummet. Alla granar blir fina efter det att man har klätt på den lite kulor och glitter.
”Vilket öde” tänker jag och ser på min gran ”Att bli en julgran istället för att få växa upp i skogen till en stor präktig gran”. Det är inte utan att jag kände mig lite skamsen.
”Nästa år får vi köpa en plastgran, för det finns väl snart inga lämpliga granar kvar i vår skog” Jag tittar bort på gubben som sitter och myser med en kopp varm glögg.
”Det är ingen fara” svarar han och ser lite finurlig ut.
Jag tittade på gubben, men vänta nu, kan det vara så att gubben min inte har huggit granen i vår egen skog utan har gått över gränsen?
”Kommunen sköter sina skogar så dåligt så jag har gjort en barmhärtighets gärning, lite gallring är bara bra” säger gubben och smuttar på glöggen.
Har han kanske blivit inspirerad av ”Karl-Bertil Jonsons jul” där han tar från de rika och ger till de fattiga. Ett program som vi inte missar att se på.
Det får allt bli en plastgran till nästa år, för att gallra i kommunens skogar kan inte vara min gubbes uppgift. 
26 december 2009
En vit jul...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
"Karl-Bertil Jonsons jul" är även en av mina favoriter till jul! Jag fick förra julen en grann fin julfot i smide, men se, förra året dog den snabbt och barrade trots det var en silvergran från Höllviken!!
I år köpte jag en fin gran för 200 kronor o satte i foten, den dog inom en vecka!! Slutsatsen var att foten förgiftade granarna, så jag har en till köpt gran nu, i en ny vanlig traditionell grön plastfot!!
Fattig jul, japp, så har det varit här i år, men det har varit vänskapsvärme och flickorna har tyckt om lugnet och accepterat att de enbart fick vars en julklapp i år.
Nästa jul funderar jag på att jobba ideellt inom missionen.
kram i den nakna marken nu...snön har regnat bort...
Eva-Christin
Heeehee... njeee...kanske inte så bra... =) Plast gran kör vi på å de funkar jättebra, visserligen tappar han sina så grenar men de beror på att den är 10år oxå. :þ Hoppas ni har de superduper!!! Kramar ti er från oss.
haha, så han är sån han Roffe;) riktig lurin med andra ord, vi köpte oss en tjusig gran på kravodlingen i västerhejde, var så tät & fin så det inte gick o stoppa in en smällkaramell ens:D Det var ovanligt kan jag lova=)
Nästa år så blir det en plastgran*ler*
Skicka en kommentar