Ingen höjdare….

Inne på färgaffären hade man byggt upp en liten hörna bara för att få plats med alla raketer som man räknar med att få sälja nu till helgen. Raketer som skall skickas upp i luften, vid midnatt, för att hälsa det nya året välkommet.

”Vilket tilltag” sade den lilla damen, som stod vid disken och såg på hur kommersen pågick. Det var inte bara en raket per person utan det var hela famnen full med raketer som bars ut genom dörren.
”Vilket tilltag” sade damen igen och såg mycket irriterad ut.
”Min hund är så skotträdd och likaså katterna” fortsatte hon. ”Jag får sitta inne på toaletten med mina husdjur för att de inte skall höra eller se raketerna som skickas iväg upp för att sedan explodera ut i ett hav av stjärnor.”

Jag tittar lite medlidsamt på damen som stod vid disken och betraktade de ivriga kunderna som valde och vrakade bland raketerna.

”Det kostar pengar också, men det har de väl råd med” hon fnyser och går med snabba steg bort mot dörren.

”Inte behöver jag sitta på toaletten i alla fall” tänker jag då jag tittar efter den gamla damen när hon korsar gatan för att gå vidare till nästa affär. Men jag vet precis vad hon talar om, vi har också haft en Schäferhund som var skotträdd.

Diza är det inget problem med, hon reagerar naturligtvis på att det smäller och funderar säkert på vad det är som händer. Men jag håller med damen i affären att visst är det ett otyg att skicka upp en massa raketer i luften bara för att det är ett nytt år som skall välkomnas.

Man vet ju aldrig vad som kan hända, för många år sedan så var det en raket som for rätt in i vårt fönster.
”Jag visste det” sade frun i huset då jag ringde på och förklarade att nattens äventyr på deras balkong resulterade i en krossad glasruta hos oss som bodde mitt emot.
”Hum” sade mannen och kliade sig i huvudet ”Ja, vi hade nog ingen koll på hur vi skickade upp raketerna, men naturligtvis så betalar jag en ny ruta för er”

Så kan det gå, därför så stannar vi allt hemma i lugn och ro tillsammans med vår hund, för man vet ju aldrig vart raketerna hamnar, och det vore inte så kul för en hund att vara ensam hemma då helvetet brakar löst, för det lär det göra inatt också precis som det har gjort alla andra nyårsfiranden.

Jag väntar bara på att politikerna skall inrätta en ny lag som talar om hur hanteringen av raketer skall gå till, för helt klart är det ju att det finns många som inte kan hantera en sådan explosivt vara. Det borde vara licens på det. Men så länge det är fritt fram för alla att bränna av raketer så kommer handlarna att se till att det finns raketer att köpa.

Kunde man förbjuda ”Ärt rör” på marknaderna så borde man kunna förbjuda allmänheten att bränna av raketer på nyårsafton. Det vore idé att samla alla raketer på ett ställe där personer med kunskap ansvarade för raketuppskjutandet. Då kunde raketerna riktas ut över havet så att ingen kom till skada.

Det får bli min nyårsönskan inför 2010, så att den lilla damen inte längre behöver sitta på toaletten och fira in det nya året.