Trångt i sängen…

”Nu måste hon ha tratt hela tiden!”
Veterinären såg allvarlig ut där han stod bredbent med armarna i kors.
”Det var flera olika sorters knölar, en var en cysta och de andra två har jag aldrig förut stött på, men nu har jag opererat bort dem och jag är inte alls orolig för att det skall ha spridit sig”

Hunden låg och sov på golvet, veterinären gav henne en uppvakningsspruta, och hon kvicknade till och reste sig upp på vingliga ben. Mitt uppe på huvudet var pälsen rakad, och några trådar från stygnet stack rakt upp. På ryggen och i sidan var det också rakat så man kunde se såren efter operationen.
”Det är jätteviktigt att hon har tratt för hon får absolut inte slicka på såren” sade veterinären igen. ”Ni är välkomna tillbaka om 10 dagar, då stygnen skall tas”. Han skrev ner datum och tid på en lapp som han räckte fram till mig. ”Hör av er om det blir några problem” sade han.

Ja, vi vet! För vår käre Veterinär har ställt upp för oss och våra hundar i många år. Vi vet att vi kan ringa till honom precis när vi vill och han ställer upp för att ge goda råd. Två gånger tidigare så har det varit han som har ställt upp när det svåra beslutet skulle fattas, när hunden inte längre har ett gott liv utan beslutet att avliva är bara ett måste. Då finns han där och stöttar.

Nu är Diza bara 7 år och vi hoppas verkligen att hon skall fixa det här. ”Hundar har bra läkkött” sade veterinären när vi tackade för oss och gick ut mot bilen med en mycket vinglig hund.

Att springa omkring med en ful tratt på huvudet, är inget som Diza egentligen gillar, men hon accepterar det utan knorr, med full fart så springer hon ut i trädgården, att hon stöter till dörrkarmar, grindstolpar och en hink som rullar iväg, bryr hon sig inte om. För när hon hör att grannens hundar är ute så kan hon bara inte låta bli att springa fram mot staketet och markera att även fast hon är lite ”deformerad” så är hon samme hund ändå, de där småhundarna skall veta sin plats.
Skatorna som försöker komma åt hundens märgben, där de ligger ute på gräsmattan, får också veta att än så finns det krafter kvar trots en ful tratt. Skatorna flyger skrattande upp i trädet och sitter sedan där och tittar ner på hunden som stolt bevakar sitt märgben.

Nog är det lite synd om hunden, tycker hon i alla fall själv. För utan vidare så tror hon att när man har tratt så får man ligga i mattes säng. Så mitt i natten så märker jag att det är lite väl trångt i min säng. Mitt i sängen ligger hon utsträckt och snarkar så gott. Även fast hennes bädd är precis lika mjuk och skön som min säng, har hon fått för sig att har man tratt så måste man få krypa upp i mattes säng. Att hon väger 42 kilo och är 1,5 m lång, tänker hon inte alls på.

Tratt i 10 dagar, det lär nog bli som förra gången, då fick vi köpa en ny tratt efter bara några dagar för det finns inget som stoppar hunden då grannens katt smyger omkring runt fågelbordet för att få sig ett skrovmål. Då är vaktinstinkten stark för hunden, hon drar sig inte för att störta rakt in i buskaget i jakt på katten, för med eller utan tratt så bevakar hon sitt revir.