Lockbetet....

Nu ligger det några fällor väl dolda för hundens nos, högt uppe under taket i vedboden och under virkesstapeln, har man placerat dem. Nu får vi se om den ovälkomna gästen låter sig smaka.
”Det är klart att ni måste få mata småfåglarna” sade mannen från Anticimex när han kom med fällorna. ”Det är ett otyg och de förökar sig så snabbt”

Det märktes direkt på småfåglarna att nu kunde de kalasa på fröna som hade fallit ner på marken utan att behöva riskera att en stor Brun Råtta skulle komma och jaga bort dem.
Kanske var Råttan bara på genomresa och råkade komma in på vår gård, men vi tar inga risker, nu ligger fällorna där och bara väntar på sitt byte.


Det var allt tur att Tjänstemannen från Länsstyrelsen hade ett par höga stövlar med sig i sin bil då hon skulle inspektera min skog. Men stora kliv klafsade hon in i våtmarkerna.
”Ja, jag ser ju att det är väldigt mycket vatten här” sade hon och tog fram sitt block och en penna. Hon visade på en karta där de olika vattendragen var utsatta.
”Nu är det så ” sade hon med myndig stämma ”Att man inte får gräva några diken längre utan att vi har gett vårt tillstånd”
Hon tittade bort mot grannens skog och pekade med pennan.
”Det finns inget tillstånd för det där diket, jag får fundera på hur vi skall hantera det, antingen så får han fylla igen det eller så får ni tillsammans komma överens så att ni gör en gemensam ansökan om utdikning av era skogar”

Vi plumsade vidare in i skogen, följde vattnet som ringlade sig fram tills vi kom till den lilla nybildade sjön. Hon skrev i sina papper och kliade sig i huvudet så att mössan kom lite på sned.
”Jag tror att jag också får gå in i grannens skog för att se varifrån allt vatten kommer” sade hon.
”Jag ringer dig i nästa vecka så får vi se vad vi kan hjälpa dig med, men du kan räkna med att vi kommer att godkänna din ansökan om att få gräva ett dike för att få bort allt vatten.

Nu är det så fiffigt att min skog ligger intryckt mellan storbondens mark, han som har grävt det olovliga diket. Nu får jag förmodligen tillstånd att gräva ett dike som leder vattnet in till hans andra skog som ligger på motsatt sida.
”Skam går igen” brukar man säga, så vi får se vad tjänstemannen skriver i sina papper, för som hon sa ”Du måste ju komma in i din skog med traktorn och vagn”

En misstanke slog rot i mitt huvud. Kan det vara så att min granne har gjort det här endast för att få mig att tröttna och sälja skogen för en ”spottstyvel” till honom.
Ja, man vet aldrig, men där får han tji, för gubben min har redan tagit fram motorsågen för att röja så att grävskopan kan komma fram.

Ärlighet varar längst, att begära tillstånd från Länsstyrelsen är faktiskt inte så besvärlig, kanske får grannen det lite ”hett om öronen” men att gräva ett dike och avvattna sin egen skog borde föregås av en ansökan. För som hon sade, ”Det är ju bra om ni kommer överens”