Hunden, Diza, gör sina lovar under trädet, hon tittar upp mot fåglarna som inte bryr sig det minsta om att det står en hund och betraktar dem från marken.
Fåglarna kvittrar i solen, det är vår. Nu har äntligen snön smält bort och vi kan se fram emot varmare tider.
”Kom hit nu Diza, så får jag borsta dig!”
För nu är det dags att göra en liten insats för småfåglarna. Det är snart dags för dem att bygga sina bon och då är det mycket populärt att få hundhår som bomaterial.
Med långa drag borstar jag min hund, hon knorrar lite, för det är inget kul alls att stå still så länge, medan borsten kör genom hennes päls.
Fåglarna stannar upp i sin fågelsång, kanske har de sett vad som pågår där nere på altanen. Det kommer att bli skönt för de små fågelungarna då de ligger i sina ägg och väntar på att få kläckas.
Diza brukar ha koll på fåglarna som besöker vår tomt, mest är det skatorna som hon brukar busa lite extra med.
När inte Diza längre kan gnaga på märgbenet som hon fått, så övertar Skatorna det med glädje. Det är då spännande att se hur de kryper in i det stora benet och pickar ur märgen som finns kvar.
Diza är inte riktigt med på det, utan så fort hon kan så jagar hon upp Skatorna i trädet, där sitter de och ”skrattar” åt henne som gör tappra försök med att få tag i dem.
Skatorna sitter lite längre bort och betraktar hunden som snällt låter sig bli borstad. Kanske kommer det att finnas lite hundhår även i Skatornas bo.
Efter en stund så går vi in, hunden och jag, för att bereda plats åt småfåglarna att ta hand om hundhåret som nu flyger iväg med vinden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar