Min söta kollega

Alla satt tysta och lyssnade på min käre kollega då hon läste upp Länsstyrelsens rapport.
Orden var ibland svåra att förstå, för så är det med myndigheter, de använder ett mycket byråkratiskt språk.
Min kollega stannar upp ibland, höjde blicken över ”rapporten” och låter ögonen svepa över gruppen av vårdare som sitter tyst och lyssnar.
”Är ni med” frågade hon. ”OK då fortsätter jag!”

Runt bordet sitter åtta vårdare, som alla har lång erfarenhet av att arbeta med utvecklingsstörda personer. Nu har verksamheten varit utsatt för inspektion från Länsstyrelsen, och domen hade varit hård. Inte så mycket för personalen på Dagcentret utan mera kritik för att man inte har haft förutsättningar.

Min unge kollega läser med inlevelse, hennes kinder är röda, hon tar en klunk vatten ur glaset, men fortsätter nitiskt med att läsa rapporten.

Gud, så skönt att jag snart får lämna över verksamhetsansvaret till henne. Hon kommer att ta över rodret och styra skutan ut igen på öppet hav. För allt det som krävs numera behövs en ung frisk kraft till att genomföra.

Hunden blir glad då jag öppnar dörren och kliver in i hallen. På bordet ligger dagens post det är ett stort vitt kuvert med mitt namn på.
” Så spännande, vad kan det vara?”
Jag öppnar brevet och läser.

”Välkommen till oss som cirkelledare”, jag läser på papperet som ligger i kuvertet. Ett av studieförbunden har fått reda på att jag tänker gå i pension och är nu ute för att värva mig som cirkelledare.

”Inte så dumt, det skall jag fundera på, för nu när jag börjar mitt nya liv har jag minsann tid över för att göra lite nytta för kulturen.”