Fru Apotekaren

Jag svepte in mig i den grå hästfilten, vinden blåste lite kall från havet. Bara för en timme sedan hade jag stegat in på Dagcentret fast besluten att hålla mitt sista personalmöte. Jag var förberedd med ett material om Etik i yrkesrollen. Gruppen som jag skulle träffa var inte den lättaste precis så jag var väl förberedd på att det skulle bli många diskussioner.

”Skall vi inte ha något möte idag”? frågade jag, den enda personal som jag stötte på i korridoren. För man vet ju aldrig, just nu så håller jag på med att överlämna de olika verksamheterna till mina efterträdare och minns inte så noga vad som bestämdes vid förra mötet.
”Jo, visst skall vi ha det!” svarade hon och skrattade.
”Vilken tur då, men vad är de andra”?
”Du får följa med mig” sade hon, ”för vi skall inte vara här, en bil står och väntar på dig”

Bilen stannade vid ett hembygds museum.
”Vilken överraskning” tänkte jag, det är inte så ofta man får komma till ett gammalt museum och få njuta av dess atmosfär.
Ute i trädgården stod ett långbord uppställt mellan rosenbuskarna.
Guiden berättade om huset som hade varit i en Apotekares ägor, vi satt ute i hennes kryddträdgård och njöt av det vackra landskapet.
Guiden berättade med inlevelse om alla de sägner som hörde huset till.

Plötsligt så såg jag en ”person” som stod uppe i fönstret och tittade ut på oss.
”Finns det några ”spöken” här på Petes”, frågade jag.
Jodå, men bara snälla spöken” svarade Guiden och skruvade lite på sig.
”Ja, den ser inte så elak ut ” svarade jag, ”jag såg någon stå uppe i fönstret alldeles nyss”

Guiden stirrade på mig, ”Vilket fönster då?”
Jag pekade ut det, där jag alldeles nyss såg en skepnad som rörde sig innanför i rummet.

Så berättade guiden att man ofta såg ett ansikte i just det fönster som jag hade pekat ut.

”Vi har spökkvällar och kaffekalas med 7 sorters kakor, här under somrarna, ni är välkomna hit på besök då” sade guiden.

Spökkvällar på Petes, så spännande, jag det vore något att prova på i sommar, för visst blir jag lite nyfiken på vad det var som jag såg där i fönstret.

Med en stor blomkruka under armen, gick jag bort mot bilen, mina medarbetare hade verkligen gett mig en jättefin eftermiddag.
Med smörgåstårta och ett äkta spöke som kikade på oss där vi satt i trädgården.
Undrar om det var fru Apotekaren i egen ”spökperson” som visade sig i fönstret. Hon visste kanske att det var en medicinalväxt som jag hade fått och som var planterad i krukan.
”Den är bra för allt” sade en av mina medarbetare.
”Precis vad man behöver då man går i pension.” tänkte jag, då jag gick bort mot bilen.