En grön groda och två svarta solstolar….

Genom dörren klev fyra medarbetare in, en av dem bar på ett fågelbad gjutet i betong, det hade formen som ett stort rabarberblad.
”Precis vad jag önskade ” tänkte jag, för dagarna innan hade jag funderat på att köpa ett.
”Här får du ett litet paket som hör till ” en av medarbetarna överlämnade ett litet paket som jag försiktigt vecklade upp. En grön liten groda kikade på mig.
”Den skall du lägga i fågelbadet, där kan den ligga och vakta på fåglarna när de plaskar runt i vattnet”
Ja, nog fanns det mycket tanke bakom den fina presenten.
Framför mig stod några av mina medarbetare som jag hade varit chef för i många år.

”Jag har tillverkat det på arbetstid” sade Lisa och kikade bort mot min chef.
Chefen nickade belåtet, ”Det är helt OK” sade hon ”Men hur gör du?”
”Jag lägger ett rabarberblad på en sandhög och häller cement över, så får det ”brinna” några dagar, sedan är det bara att ta bort bladet”
”Så kul Lisa, att du har gjort den själv” sade jag, för det betyder mycket för mig, jag gillar verkligen hantverk.

En grön liten groda som snällt skall vakta över småfåglarna som kommer för att svalka sig i fågelbadet som nu pryder min trädgård. Där mitt emellan tre prydnadsbuskar, i skydd för rovdjuren, placerar jag min fina gåva.

Altanen växer fram, plank efter plank läggs på ett regelvärk, som med stor möda har ”vattrats” upp. Här på den nybyggda altanen kommer mina fina solstolar att stå. Där mot den knallgula väggen kommer de att passa perfekt.
Ett litet smidigt bord medföljde, och jag kan redan se två vinglas och en flaska rött vin, av allra finaste sort stå där och bara vänta på oss.

Bredvid de två svarta rottingstolarna kommer en blåbärsbuske att planteras. Där som en vacker solitär, kommer den att stå. Så när väl den har börjat bära frukt kan man sitta i stolarna och bara plocka bären av busken. Bekvämt skall det vara nu när man har blivit pensionär.

Jag sitter och sorterar bland alla mina presenter, i solstolen kan jag sitta och meditera och även läsa mina böcker medan jag fingrar på en vacker kristall kulan som jag fick av mina kollegor.
Så mycket kärlek som jag fick ta emot, så mycket uppskattning. Ja, det får jag minnas länge, där jag sitter i min nya solstol som jag fick av Gotlands kommun för lång och trogen tjänst.

Man blir bara pensionär en gång i livet, så nu är det bara att njuta och skriva blogg.
För någon nytta och glädje är det i alla fall med mitt ”bloggande”
För på väggen, alldeles intill min dator, hänger nu en stor tavla, ett kollage som visar på vem jag är. I mitten på kollaget ser jag mig själv som 19 åring.
”Vad har ni fått alla korten ifrån” frågade jag snopet, för jag vet att det är svårt att hitta foton på mig, eftersom jag inte är den som gillar att vara i rampljuset, jag håller mig alltid undan för fotografernas blixtar.
”Jo, vi fick leta länge, det var jättesvårt att hitta bilder på dig, men så kom vi på att du ju är en ”bloggare”. Där hittade vi alla de bilder som vi behövde”

Så nu tronar även min kära mormor på väggen, tillsammans med alla de övriga bilderna från min blogg.
Är man ”bloggare” så hamnar man i centrum förr eller senare, för det är ju det som är meningen med att ”blogga”.