Veteranbilen

Nu står den där ute på garageuppfarten, gubben min är lycklig.
”Visst är den fin” säger han. Hunden och jag betraktar bilen med skepsis.
”Ja, den var inte så tokig ändå” svarar jag
”Jag blev lite rädd då jag körde till Nynäshamn för bilen går inte så bra på låga varv. Det var en lång bilkö fram till färjan, vi fick ”krypa” fram och då gick motorn varm”
Gubben gnider sig om hakan, ”men jag öppnade motorhuven då vi stod på färjeläget, så motorn fick svalna lite”

Gubben visade på alla detaljer ”Det är finesser här må du tro, den är fantastisk att köra, man sitter väldigt skönt” Gubben öppnar motorhuven och pekar på alla sladdar som finns där, han har redan bestämt sig för vilka kablar som måste bytas ut för att få bilen att gå som en klocka.

Vi får väl ge den godkänt ändå, gubbens nya veteranbil, för säga vad man vill om gubben, nog har han näsa för bilaffärer. ”Rena fyndet” säger gubben och ler stort.

Hundens och min bil står parkerad bredvid, den har alla moderna finesser och längst bak finns det ett speciellt utrymme för hunden, med vattenskål och allt.

”Jag förstår att du inte har tänkt att hunden skall få åka i din nya bil” säger jag ironiskt.
”För då måste hon ju sitta där bak på de läderbeklädda dynorna, och det är ju inte så trevligt”

”Jodå, jag lägger bara ut en filt där, så får hon plats”
Jag kan se framför mig en stor Schäferhund som hänger med nosen mellan framsätet och spanar ut på vägen.
”Det blir nog bra det där, i värsta fall så får vi ta min bil, hunden och jag, och köra bakom dig när vi skall ut på vår raggar ronda”

För så är det, en gång i tiden så var gubben med i ett ”raggargäng” i Stockholm
”Ränderna går aldrig ur” man vill återuppleva den härliga ungdomstiden då man körde runt med sin raggarbil och imponerade på oss flickor.

Gubben står och studerar motorn, för visst är det något alldeles speciellt med en Veteranbil som har en ”riktig” motor.
När jag lämnar in min bil på verkstad tar reparatören fram en liten dator och sticker in en kabel vid instrumentbrädan, efter några sekunder kan man läsa på en skärm vad som felas bilen.
Det är kanske det som gubben saknar, att ligga under en riktig bil och meka. ”Det är grejer det” säger gubben och börjar slita i kablarna.

”Har du tid att komma in? Maten är klar”
Gubben varken hör eller ser, han är fullt upptagen med att kontrollera alla sladdar som hänger under motorhuven.
”Det blir nog sen middag idag” tänker jag och går in.