41 års jubileum…

”Du har tur du pappa” sade sonen till sin fader
”Du kunde gifta dig med mamma, men jag måste gifta mig med en vilt främmande människa”

För över fyrtio år sedan så stod jag framför altaret med en ”vilt främmande man” och lovade honom att älska honom i nöd och lust.
Nåja, jag hade lärt känna mannen under några år, så jag var nog ganska så säker på att det skulle gå vägen.
Han, mannen som stod där bredvid mig, kom från de mörka Norrlandsskogarna och jag som var född och uppvuxen på en ö, visst var det ett litet äventyr vi båda gav oss in på.

Vad vet man egentligen om vad som väntar en då man står där iklädd i en vit bröllopsskrud.
Vi har i alla fall hållit löftet vi gav till varandra för 41 år sedan. Vi börjar bli riktiga original, för det är inte så vanligt att man sliter på samma gubbe hela livet.

”Hur mår Lotta då” frågade jag en väns man, som jag träffade på en konferens.
”Det undrar jag med” svarade mannen och såg bekymrad ut.
”Hjälp” tänkte jag, ”nu har det skilt sig de också och jag har trampat riktigt i klaveret”
Mannen såg min generade uppsyn och fortsatte ”I alla fall så ser hon mycket trött ut då hon kommer hem på kvällarna”

Man får tänka sig för innan man frågar, för man vet aldrig, det går undan i skilsmässokretsarna. En mycket vanlig fråga på Fria Tarotlinjen är frågor som rör ”exet”
Så ibland så går det kanske lite för fort, man tror att ”gräset är grönare på andra sidan”

Hur står man då ut? Ja, i vårt fall så gör gubben min som Emil i Lönneberga då han tycker att jag börjar bli för besvärlig, han kilar ut till sin snickarbod där han snickrar och stannar där tills stormen har lagt sig.

Skämt åsido, vi fick ett telegram på vår bröllopsdag där det stod
”Somna aldrig osams”
Ett gott råd som jag gärna delar med mig.