"Rättning i leden..."

Det var ingen tvekan att även hunden hade saknat min käre kollega Petra. Att gå i pension för mig var något som jag hade planerat under en längre tid. Det hade vuxit fram allt eftersom, då jag märkte att det inte längre var samma arbetsglädje i förvaltningen utan att det numera hade blivit en ”kontrollerande förvaltning”.
Allt skulle ventileras och göras riktlinjer för.
”Rättning i leden, tänk för Guds skull inte själv utan gör bara som vi säger”

”Det är så tomt och kalt på ditt rum” säger min kära kollega. ”Det var så trist att komma tillbaka efter semestern när du och hunden inte fanns där”

Ja, tackar för det, jag städade bort allt efter mig, till och med den vackra porslinsblomman tog jag med mig hem för rehabilitering. Den står nu ute på min altan och stortrivs i sommarvärmen.
Jag misstänker att hunden inte var riktigt med på att vi skulle pensionera oss, hon och jag. För efter en tids ledighet så märkte jag att hon saknade något. Att vara ledig hela dagarna och jaga skator, kan väl bli lite långtråkigt ibland för en stor vacker Schäferhund, i alla fall då hon under flera år har varit vakthund på vårt lilla lokalkontor. Där har hon kontrollerat många personer som har varit på besök.
Petra har hon hela tiden haft ett mycket gott öga åt, när en person gick in på Petras kontor för att låna telefonen, var hon snabbt där och försökte gå emellan.

”Det är OK” sa Petra ”Han får låna min telefon”

Nu när Petra sitter ute på min altan, så är det ingen tvekan om att hunden har saknat sitt arbete som vaktkonstapel på Järnvägsgatan 4. Som tur är så vet ju redan alla våra grannar om att vår hund kan vara lite ”högljudd” emellanåt, för nog låter det alldeles förskräckligt när hon upptäckte att ”främmandet” var självaste Petra. Hennes sätt att tala om för Petra att hon är glad att se henne igen, hörs över hela grannlaget.

Vi sitter ute på altanen i mina fina korgstolar som jag fick av Gotlands kommun för lång och trogen tjänst. Vi äter vinbärskaka med gräddglass.
Innan Petra går så hinner vi lägga några Tarotkort för att se vad som väntar henne i den ”kontrollerande förvaltningen”
”Vad behöver Petra tänka på för att stå ut” var en av frågorna.
Kortleken sviker aldrig, man får alltid ett svar, så stärkt till sinnet kan Petra återvända till Järnvägsgatan 4 och fortsätta sin kamp, även fast vakthunden och jag har gått i pension.
Kampen för att få vara precis som man är och inte inrätta sig i en mall.