Amerika främmande

”Jag hjälper personer från Amerika med att leta rätt på levande ättlingar i Sverige” sade mannen som ringde. ”Nu söker jag på släkterna Toftén och Stenström på Gotland.”

Att söka på Toftén är ju lätt eftersom det inte finns så många med det namnet.
”Jag slog på eniro.se” sade mannen och har talat med din syster, hon hänvisade till dig”

”Du hade ju släktforskat, berättade din syster, så då får jag kolla mina uppgifter med dig” mannen lät så förhoppningsfull.
”Jo men, det är ju inte min farfar, jag är ju adopterad, så mitt intresse för August Toftén har inte varit så stort. Jag har intresserat mig för min egen ”gren”.

”Amerikanarna planerar att komma hit och se sin farfarsfars hembygd och vill ju naturligtvis även träffa släktingarna på Gotland”

Det var bara att ta fram arkivet och söka, alla som har släktforskat vet att det inte alltid är så lätt utan det är ofta ”ett steg framåt och två bakåt” men med en portion envishet så skall det väl gå.
Vem var han, mina systrars farfar, det är tydligen hans bror som emigrerade till Amerika i början på 1900 talet . Mina systrar har aldrig visat något större intresse för att ta reda på vem deras farfar var.
”Han dog ju innan jag föddes” sade lillasyster. ”Jag vet inget om honom, men jag har ju några gamla böcker som vi kanske kan ha hjälp av”
Min lillasyster sitter på en guldgruva, gamla böcker, en bibel, som hon har sparat uppe på vinden, gamla släktklenoder.
Så småningom kunde vi bekräfta att det var ”rätt” person och att det verkligen var farfars storebrors ättlingar som sökte kontakt.

Själv så har jag forskat i mina förfäders liv, katalogiserat alla anfäder i ett släktforskningsprogram, där finns de inmatade i små rutor. Nu har det kommit en ny liten ruta på trädet det är mitt barnbarn som har fått sin plats i vårt släktträd.
Albin född den 4 juli 2008, står det. Visst är det något alldeles extra att få ett litet barnbarn, släkten lever vidare och jag kan åter koncentrera mig på att skriva min släkts historia. En fantastisk historia och hur man klarade sig i mycket hårda tider.

När jag var liten så älskade jag att sitta och lyssna på min mormor som berättade om hur det var i Finland i början på 1900 talet och hur modig hon var som köpte en biljett och emigrerade till Amerika 1909, då var hon 19 år. Jag minns hur stolt jag var över min tuffa mormor.
”När jag blir stor så skall jag skriva en bok om dig mormor” sade jag, mormor log och sa, ”det ser jag fram emot” hon sitter säkert där uppe i sin himmel och väntar på att jag skall börja skriva om alla hennes berättelser.
Morfar hade emigrerat långt innan och var väl etablerad i Amerika då mormor träffade honom. Alla hans bröder hade även de, emigrerat.
”Vilken tur att det var du och morfar som bestämde sig för att flytta hem igen” sade jag ”För annars så hade väl inte jag funnits till, för mamma hade säkert inte träffat min pappa om hon hade bott i Amerika”
Vilken tur, för då hade ju inte heller lille Albin funnits! Nu finns han och jag skall försöka skriva ner vår släkts spännande livsöden.