"En riktig oväders kärring"

”Så du kommer upp nu” gubben sitter ute på altanen och läser en tidning.
”Ja, hunden tyckte att jag skulle komma upp nu” jag tittade ner på hunden som stod där och såg ut som om hon inte fattade något, att det var hon som hade kommit in i mitt rum och stuckit sin kalla nos in under näsan på mig. Hon stod där bara och tittade uppfodrande på mig.
”Vad är det med dig?” frågade jag, hunden viftade på svansen ”Har du haft långsamt?”
Jag tittade upp mot molnen som tornade upp sig ute över havet.
”Det ser inte ut att bli något regn idag heller.”

För några dagar sedan så hade mitt huvud gjort sig påmint om att det var ett kraftigt lågtryck på ingång. Mitt huvud reagerar på så vis att jag får migrän, och då kan både hund och gubbe räkna bort mig under några dagar, jag får vara så god att inta sängläget och krypa under fällen. Där får jag ligga tills anfallet börjar klinga av.

”Jag trodde att du skulle slippa migrän nu när du är pensionär” sade gubben.
”Ja, det trodde jag med, men det här är nog mera ”väderbetonat”
Det är allmänt känt bland vänskapskretsen att jag är en riktig spåkärring som mycket väl skulle kunna arbeta åt SMHI för så exakt kan jag förutspå oväder.
Nu får det inte var vilket ”skrutt väder” som helst utan det är då molntäcket lägger sig tungt över Sverige och pressar sig ut över Gotland, som jag reagerar som en väderleksrapportör.

”Du ser allt lite blek ut” säger gubben och ser medlidsamt på mig där jag kisar på honom med rödsprängda ögon.

Hunden pockar på uppmärksamhet, hon springer bort mot köket, ”Har inte hunden fått någon mat?” frågar jag gubben. För det är ju annars alltid jag som brukar utfodra hunden.
”Visst har hon fått mat” säger gubben, men hon har inte varit så hungrig nu då du har legat där inne på kammaren tillsammans med dig, hon har legat där bredvid dig hela tiden, har du inte märkt det?”

Jag tittar på min kompis, hon är en solidarisk vän, som har hållit mig sällskap.
”Då får vi gå ut och äta båda två då,” säger jag till hunden, för visst fattar hon att även jag måste få i mig lite föda.

”Inte blir det något regn av det här heller” grannen har kollat regn mätaren igen. ”Nu finns det bara damm och smuts i mätarglaset” säger han ”Ja, till och med så har en spindel vävt sitt nät över hålet”
Grannen längtar efter regn så att han kan föra sin statistik.
”Bara 20 mm sedan i april” säger han. Plötsligt så börjar det att regna, ett underbart uppfriskande regn.
Grannen får fart han springer med långa steg, med regnmätareglaset i handen
”Jag måste skynda mig att sätta tillbaka mätaren så att jag kan se hur många millimeter som har kommit” ropar han över axeln då han skyndar iväg bort mot sin tomt.

Vi hjälps åt, gubben och jag, med att få in allt under tak som inte bör bli vått. För som sagt, vi är inte så vana med att regnmolnen pressar sig in över ön.
Hunden hoppar runt ute på gården, hon älskar att försöka fånga regndropparna med munnen.