"Ja, se dessa turister"

”Kan man gå in på affären idag mån tro”? Jag kikade bort mot Konsumaffären. ”Nu skall väl alla turister ha handlat klart och sitter hemma vid sina sommarstugor och grillar” tänkte jag och svängde in på parkeringsplatsen. Jag satt kvar i bilen en liten stund, tittade ut på den välfyllda parkerings platsen och gjorde en snabbplanering.
”Jag skall ju bara hämta ut ett litet brev som jag har fått, det borde finnas en ”postkö” så då kan det gå fort”

När jag satt där i bilen och funderade på om jag skulle gå in och trängas med alla turister såg jag en man som stod och vinkade med båda armarna. Jag tittade bort på honom, såg att han började närma sig min bil. ”Ja, se dessa turister” tänkte jag. Då såg jag vem den viftande mannen var, min ex chef, Anders som jag hade saknat så.

”Hur har du det” säger Anders efter det att jag har fått en bamsekram. ”Saknar dig så förskräckligt att jag var tvungen att gå i pension” svarade jag.
”Var det så illa?” Anders skrattade, för naturligtvis så trodde han inte på det jag sa.

Men visst ligger det något i det. Anders kom från en helt annan kultur och hade ett helt nytt sätt att leda på, ett sätt som tilltalade mig. Tydliga mål och strategier, Anders kom från militären där man ger order och förväntar sig att de skall bli utförda. För min del passade det alldeles utmärkt.

”Du påminner så mycket om min stora syster” brukade Anders säga och nog kände jag mig ofta som en sådan då han ringde bara för att få lite respons på det han planerade. Jag var en viktig person i hans armé.

Men så gick det som det gick, kvinnomaffian tog över och han slutade bara efter en kort tid.

”Nu får vi träffas igen ” sade Anders när han kilade vidare bort till sin fru som hade gått före in på affären.

Jag följde efter och ställde mig direkt i kön för att få lösa ut mitt brev. Framför mig stod en kvinna som hade hela varuvagnen full med mat. För oss ortsbor finns det ingen ”gräddfil” där vi kan ställa oss, utan nu får man snällt vänta på sin tur.