17 juli 2008

Lille Albin


Kanske hade även gubben min saknat mig när jag hade varit borta några dagar för att besöka mitt barnbarn i Uppsala, men han höll i alla fall tyst med det, hunden däremot tjöt "som en stucken gris" så att alla passagerare som steg ut från terminalen, vände sig om och undrade ”vad det var som var på gång”
Egentligen så förstår jag inte hur en hund kan känna igen sin matte på så långt avstånd, men det kunde min hund. Hon skrek och vrålade så att man trodde minst att hon var döende.

”Nu är flocken samlad” sade gubben och satte in hunden i bilen igen. Ja, nu har jag gjort mitt besök i storstaden och är nöjd för ett bra tag framåt.
Att få umgås med den nya familjemedlemmen var en upplevelse. Så liten och fin han är mitt barnbarn. Jag fick till och med ett leende första gången som jag hade honom i knäet.
Nu säger säkert många att han bara hade magknip, men så är det inte alls!! När mitt barnbarn såg på mig och log, var det på riktigt, så det så.

Flera barnböcker ligger framme på bordet, så jag förstår att de nyblivna föräldrarna är riktigt pålästa, där kan man få läsa om det allra senaste påfunden vad gäller bebis vård. Det som var brukligt förr duger då rakt inte numera, så det är bara att lita på att det som nu sker är det allra bästa.
Min lille sonson får minsann ligga bredvid sina föräldrar, för nu förtiden skall det vara så, där ligger han mitt i dubbelsängen och känner närvaron.
”Hud mot hud” skall det vara, och glöm det där med navelbindor, här lufttorkas navelskrutten bort av sig själv.

Jag sneglar bort mot sonen och tänker ”Vilken tur att det blev karl av honom ändå, för nog är det mycket som har förändrats på 40 år.

Uppsala är en förtjusande stad, så tyst och stilla så här mitt i sommartid. ”Semesterstängt” står det på röda skyltar som är upphängda på dörrarna.
”Undrar vad alla människor har tagit vägen, i affärerna är det lugnt och skönt, som Gotland på vintern” tänkte jag då jag kryssade fram mellan hyllorna.

När jag skulle checka in på Arlanda så förstår jag vad alla är, de är på väg till Gotland, för vid gaten så var det fullt med turister som var på väg till semesterön. Inne i flygplanet hade man satt in extra stolar för att få med så många som möjligt.

När jag satt där uppe bland molnen så tänkte jag att det inte är så långt till Uppsala ändå, det tar bara några timmar så är man där. Nu ser jag fram emot att mitt lilla barnbarn skall komma på besök på Gotland, men då kommer han med båt, för till en sådan liten herre krävs det minst en hel bil full med grejor för att han skall få den allra bästa vård.

Inga kommentarer: