Regnväder

”Det har kommit lite regn nu” sade grannen, och kollade sin regnmätare. ”Men det kan gärna komma lite till för det är så torrt”
Fattas bara annat, gör man en sådan regndans som jag gjorde så är det väl inte så konstigt att det regnar i flera dagar.
Inte är man någon ungdom längre, det märker man allt efter en sådan här volt, för nu linkar jag runt i huset och har ont överallt. ”Regndans är inget för farmödrar” tänker jag då jag masserar mina ömma ben.

Det var precis att jag kunde dra ut biljätten från skrivaren, en lampa lyste röd och talade om för mig att det var dags att byta patron i skrivaren.
”Vilken tur” tänkte jag för nu har jag min biljett och kan ta flyget upp till Arlanda, för att bekanta mig med mitt barnbarn.
Att köpa en ny patron till skrivaren får allt bero tills det blir lite mindre med turister på ön.
För nu svämmar ön över och det finnas inga parkeringsplatser att få tag på.
Visst är det underbart då turisterna kommer, men under Almedalsveckan är det bäst att hålla sig hemma för är det något som vi Gotlänningar inte är vana med så är det att stå i kö.

”Är det ett snällt barn ni har fått” frågade jag sonen när han ringde från sjukhuset. ”Ja han verkar ganska lugn, men det är ju tre ovana personer som måste lära sig hur det skall gå till”
Jag hörde hur babyn skrek i bakgrunden ”Han har lite problem med att hitta bröstet” förklarade sonen.

En liten prins måste man uppvakta, så gubben min och jag åkte ut till goda vänner på södra Gotland och inhandlade presenter.
”Det är väl inga högljudda presenter” frågade sonen. ”Nädå, det är inte farmors uppgift att köpa sådana saker, utan här planerar vi för framtiden, det får bli en present som kan vara till både nytta och glädje i många år framåt.
Men eftersom Karin läser min blogg så fort hon kommer hem från sjukhuset, kan jag inte avslöja vad det är.
De har säkert lite ”datorabstinens” där de har varit inlagda på sjukhuset nu i flera dagar.

Nu ser jag fram emot att sonen införskaffar en webkamera så att jag kan få se hur mitt barnbarn växer och frodas. Vi får väl också montera upp en kamera framför vår skärm så att inte vi skrämmer slag på barnbarnet när vi väl möts. För visst är det lite trist att vi bor så långt från varandra.