En släktklenod

Egentligen så har jag inte tid med att skriva i min blogg, jag är ju numera pensionär och har så mycket att göra. Ibland funderar jag på hur jag har hann med att arbeta tidigare, det är för mig en gåta. Nu har jag fullt upp med att sylta och safta, sådant som jag tidigare aldrig hann med att göra.
Gubben min är precis likadan, han gillar ”att samla i ladorna” så nu har han varit ute och plockat Salmbär vid dikeskanterna, så jag har haft fullt upp med att koka sylt.

Inspirerad av ”Gör det själv” programmen på TV satte gubben och jag igång med att storstäda. Nu skall det vara lättstädat, bort med alla prydnadssaker, nu skall det vara ”stilrent”
Uppe på bokhyllan har jag samlat mina ”ärvda” saker, det är antika krukor och vasar som står där för allas beskådning.
Jag har haft stor förkärlek för ”gamla” saker. Nu står de bara och samlar damm, ingen ser mina antikviteter. När jag frågade gubben min om han visste vad jag hade uppe på bokhyllan svarade han ”Nej, det vet jag inte” Ett tydligt bevis på att jag har samlat på grejer till ingen nytta. Nu diskas de och packas ner i en kartong, där får de ligga så länge tills jag vet om det är någon som är lika förtjust i antikviteter som jag varit, om det skall gå vidare i släkten och samla damm på en ny bokhylla.
Mina killar har säkert som sin far, inte lagt märke till mina klenoder.

”Skall vi ha kvar tavlorna” frågade jag gubben, tavlorna som hängde i mitt barndomshem över soffan. ”Tavlorna hör ihop med soffan” sade jag lite svävande, för jag kunde inte tänka mig att dela på dessa klenoder. ”Vi behåller tavlorna, de är ju vackra” svarade gubben.
Så får det bli, den lite modernare tavlan hänges upp i ett annat rum och rariteterna får hänga kvar.

En gungstol som jag nu har förvarat i hela mitt liv, vem skall ärva den. Tänk så mycket man har som man bara förvaltar och sedan hoppas på att en yngre generation övertar förvaltarskapet.

Tänk om ”de” kunde tala, då skulle silverbesticken som ligger oputsade i lådan, berätta om hur de inköptes av mina morföräldrar då de som nygifta bildade sitt bo. Hur de sedan packades ner i koffertar och forslades från Amerika till Gotland. Eller soppkaraffen som ser lite sliten ut, men fungerar bra som blomkruka. Den kunde berätta om hur mormor fyllde den med varm soppa och bjöd gårdens folk på ”soppmiddag”.

Medan jag diskar mina klenoder så känner jag dess historia utspelas i mitt huvud.
”Släkter kommer och släkten går” sjunger man i psalmen, det är likadant med klenoderna.

Nu måste jag skynda mig, jag kan inte sitta här och skriva blogg längre, för jag har fortfarande mycket att göra.