"Oj, jag glömde sotaren.."

” Det var det värsta jag har varit med om” gubben kommer in genom dörren och är alldeles genomvåt. ”Så här mycket har det inte regnat på flera år” säger han och hänger av sig regnkläderna.
”Ja, det var ju det jag sa då jag fick migrän, jag fick tillbringa många timmar under fällen bara för att ett oväder var på ingång över ön”. När väl ovädret kommer är det som en ”frigörelse” jag piggnar till och tycker att det är helt underbart att höra smattrandet på altantaket.
Gräsmattan suger snabbt upp vätskan och svarar med att fylla de uttorkade bladen med näring.

På båten till Gotland är mina kära vänner, de som under flera månader har planerat att gifta sig här på ”den magiska ön”.
”Det blir fint väder till Fredag” tröstar jag den blivande bruden med. ”Du skall se att Gotland kommer att visa sig från sin vackraste sida”
Vilken tur att de ändå valde att vigseln skulle vara i en Medeltids kyrka, för inte är det så kul att stå ute i regn och rusk.

Jag hade precis glömt bort sotaren, han hade skickat ett kort till mig för att påminna mig om att nu var det dags igen att sota skorstenen. Precis när mina fastlandsgäster hade ”satt sig till bords” så ringde det på dörren.
”Ja, det var dags för sotning” där stod vår unge sotare men sin sotarmössa käckt på sned och log så att hans tänder lyste vita i det sotiga ansiktet.
”Oj,oj det har jag alldeles glömt bort. Du får komma in”
Gubben min reste sig från bordet och skyndade sig ut på baksidan av huset för att resa upp stegen så att sotaren kunde komma upp på taket.
Sotaren har varit på besök hos oss tidigare så jag visste att han var mycket noggrann med att sota, det syns aldrig ett svart spår efter honom.
Han tejpade ett stort skynke runt braskaminen för att inget sot skulle komma in i rummet då han stod högt uppe på taket och sotade skorstenen.


”Kan du följa med oss till kyrkan?” frågade den blivande bruden. ”För jag vet inte om vi hittar”
Det är klart att vi måste se till att det blivande brudparet hittar, annars så blir det ju inget gifte mål.

”Vilken sida skall jag stå på?” frågade brudgummen där han stod framför altaret i den medeltida kyrkan.
Inte är det lätt att veta hur ritualerna är vid ett Gotländskt bröllop. ”Jag börjar bli nervös” den blivande bruden ser lite svettig ut ”Måste jag ha en brudbukett, jag vill inte ha det! ”

På vägen hem från kyrkan åker vi in förbi en blomsterhandel för att se ut en vacker brudbukett till bruden ”Du måste ju ha något att hålla i händerna” säger den mycket snusförnuftiga dottern.

Vilket bestyr, för även fast det skall vara ett enkelt bröllop, så krävs det ändå lite planering och att man följer vissa uppgjorda rutiner.

På kvällen anlände min favoritgäst, det var lille Albin som hade tagit båten över till sin farmor, så nu sussar han gott i sin pappas pojkrum där bredvid sin mamma och pappa.

”Han har minsann vuxit sedan sist” säger jag och klämmer lite på hans små ben.