10 september 2008

Nymodigheten....


Den lilla klockan pinglade till då jag öppnade dörren till lanthandeln. Handlaren stod bakom sin disk och expedierade sina kunder allt efter en speciell turordning. Kunderna fick själv hålla reda på vem som stod på tur.
”Vad skall det vara här då?” frågade handelsmannen.
Med notan i hand läste jag upp vad min mamma hade skrivit.
Handlaren sprang raskt bort och plockade ner varorna från sina välfyllda hyllor.
”Skall kaffet vara grov malet? Frågade han.
”Nej, vi mal vårt kaffe själva i vår kaffekvarn”.
Handelsmannen gick in i ett speciellt kylrum där han förvarade alla charkuterier. Genom en glasruta kunde jag se hur handelsmannen tog fram falukorven och skar av en bit som han sedan lindade in i ett blankt papper.

Min barndoms lanthandel, med handlare Jönsson som var en man som man verkligen kunde lite på. ”Det var på den gamla goda tiden” då man fick det man ville ha ”över disk”.

Jag står med en nyköpt GPS i handen, vi måste ju följa med i utvecklingen. ”Bra att ha på semesterresan” sade expediten, och naturligtvis så måste även vi ha en sådan i vår husbil.
Vi köpte den och monterade den, efter konstens alla regler, på instrumentbrädan.
Efter bara en resa så gick den sönder.
”Vi får reklamera den” sade gubben och for in till Visby . Men så enkelt var det nu inte, först så skulle expediterna i affären försöka lista ut vad det var för fel på apparaten, när de inte lyckades hitta felet så skickades den vidare till leverantören.
” Ni får den om några dagar” sade expediten
Dagarna gick och vi väntade och väntade.
Vi kontaktade expediten som vi hade köpt GPSen av, och han svarade
”Vi har inte längre något att göra med varan, utan ni får själva kontakta leverantören”.

Så är det, numera så säljer handlaren bara varan, men blir det något fel får kunden själv kontakta leverantören och framföra sina klagomål.

Tacka vet jag Handlar Jönsson, han tog i alla fall ansvar för det han levererade över sin disk. Numera så kommer alltid kunden emellan och får stå där utan sin vara, medan den repareras.
”Så enkelt är det verkligen inte ” sade expediten ” det är mycket svårt att få byta ut en vara till en ny, det finns försäkringar som reglerar det”

Efter två månader fick vi tillbaka vår ”nymodighet” men då var sommaren slut och vi var inte längre i behov av att guidas genom landskapet.
Nu gick det bra i alla fall för vi begav oss aldrig över till fastlandet utan vi semestrade bara här på ön. Hur man än kör så kommer man förr eller senare alltid hem.

1 kommentar:

Anonym sa...

Kära I-M!
Det är alltid lika mysigt att läsa dina skriva ord.
Jag har inte varit in på Silversidan sedan semestrarna, jag hinner inte med allt som jag skulle vilja, men en vecker dag så kanske jag åter ber om ett vackert veckokort att lära mig mera om!
(Förmodligen ganska snart!!)

Härligt att höra att livet mår gott tillsammans med dig!

MiaMia