En dröm uppfyllelse.........

”Vad gör du nu som pensionär, målar du”?
Jag läste brevet som jag nyss hade fått via postbilen. Jag har en ung vän som jag brevväxlar med. ”En antik kommunikations sätt” kan man säga, men eftersom vi båda gillar att få brev så har vi valt att hålla kontakten på det sättet.

”Vad gör du nu då?” frågar min vän i sitt brev.
Dagarna går så fort och nu har jag varit pensionär i 3 månader. Under den tiden så har vår släkt förökats med en ny liten medlem, lille Albin som är det finaste barnbarn man kan se.
I alla fall så tycker jag det!

Det är så underbart att ”äga dagen” att bara göra det som man vill.
Sova tills man vaknar, äta frukost och läsa tidningen, inget jäkt utan att går i ultrarapid.
”Vad skall du göra idag då” frågar jag gubben min. Han ser lite fundersam och tittar upp mot himmelen.
”Det får nog bli ”ved backen” idag för det är så fint väder”
Jag tittar ut mot bakgården där gubben står och staplar ved ”Det blir gott till vintern” tänker jag och stoppar in några pinnar ved i kaminen.

Trädens blad börjar gulna, det håller på att bli höst och framför mig ser jag alla höstens färger.
Jag kanske skall göra som min brevskrivande vän föreslår, att måla har varit en av mina passioner som jag inte har haft tid att utveckla, för att jag har arbetat så mycket.
Jag letar fram färgtuberna från hyllorna. Var har jag staffliet? Längst in i garderoben står det och dammar. Nu skall det bli lite färg på dukarna som jag inhandlade för flera år sedan.
Möt hösten med färg och penslar. Ja, det kan man göra då man är pensionär….

”Det är som att meditera” tänker jag då jag låter penseln glida lätt över duken, att se hur en bild växer fram.

Så ringde äntligen telefonen på mitt skrivbord, det var från lasarettet där man meddelade att jag nu skulle få tid för en knä operation. Jag har linkat omkring så länge och har den senaste tiden blivit stillasittande eftersom jag inte längre kan röra mig så lätt som förr.

”Du får först träffa läkaren som skall operera dig” sade sköterskan som ringde till mig.
Nog pirrar det alltid lite i maggropen då jag tänker på att snart så ligger jag där på operationsbordet och är helt överlämnad till expertisen.
”Vi byter ut hela leden ” sade ortopeden så käckt. Jo jag vet, för jag har arbetat på operationsavdelningen och varit med på operationerna både på knäleder och höfter.
Jag vet hur det är och det är kanske just därför som det pirrar lite extra i ”magtrakterna”.
Men nu är det min tur.
”Du har svår Atros står det i journalen” sade systern ”Därför så har vi bestämt att skynda på lite för vi förstår att du har ont”
”På tredje dagen är du uppe och hoppar, då går du i trapporna”
Vi får verkligen hoppas att hon har rätt, att det skall gå som en dans att bli återställd med en ny knäled inopererad.

Jag packar ner mina färgtuber i korgen, sätter på mig stråhatten och vandrar ut i trädgården, jag får allt ta med mig en stol för än så länge klarar jag inte av att stå så länge. Men vänta bara, snart så skuttar jag iväg ut på stranden med mina målargrejer, ställer upp staffliet och låter mig hängivas av allt det vackra som finns ute i naturen. Penseln sveper lätt över duken och med kärlek och smärta föder jag fram mitt motiv.