Surströmming till extrapris....

Till och med hunden gick ut, när vi öppnade surströmmingsburken.

”De reade ut burkarna på ICA” sade gubben min ”De kostade bara 10 kronor, det är billigt det!”
Som pensionär letar man alltid efter extrapriser, i alla fall så gör gubben min det, han är en fena på att hitta affärernas ”pensionärs lådor” där man rear ut överblivna varor till låga priser.

”Bäst att vi äter surströmmingen nu då, så att inte burken behöver stå och jäsa sig rund i kylskåpet”
Mandelpotatis, lök tomater och bröd är allt man behöver för ett skrovmål, plockades fram på bordet.

”Vi får allt sitta inne vid köksbordet och äta vår surströmming, för det blåser och är allt lite kallt ute” sade gubben och öppnade den välaromatiska burken.

Hunden brukar alltid ligga en liten bit ifrån oss då vi sitter vid matbordet. Hon hoppas alltid på att det skall bli lite kvar på våra tallrikar, som hon kan få.

Strömmingen var utmärkt, så fast och fin, att rensa den gick på ett nafs. Snabbt så fixade vi till var sin ”klämma” som består av tunnbröd, surströmming, lök, potatis och tomat, underbart gott!

Plötsligt så reste sig hunden och gick ut!
”Hunden går ut!” sade jag till gubben, hon gillar kanske inte surströmming”
Jag förstår henne så väl för när jag mötte min Norrbottnings födda gubbe för 42 år sedan, och han öppnade en burk surströmming, så gick jag också ut.
”Du kan ju försöka smaka” vädjade gubben.
I flera år så ”försökte” jag tills jag insåg att gubben alltid kommer att äta surströmming. Det var bara att gilla läget, och ge sig på surströmmingen.

Men kärleken övervinner allt, även surströmming.
Nu äter hela familjen surströmming och det hör hösten till att äta minst en gång per år.

Kanske var det ändå inte surströmmings doften som fick hunden att gå ut, det var kanske bara av ren nyfikenhet som hon passade på att kolla bakgården när vi ändå satt och åt. Hunden har nämligen kommit in i sin ”mensperiod” hon ”löper” och några små valpar vill vi då inte ha, hon bevakas hårt just nu, inte får hon vara ute på egen hand inte. Man vet aldrig när en uppvaktande hanhund hittar hit och står bakom staketet och lockar på vår hund.

Vi får väl hoppas at det var därför som hon passade på att kolla läget, för när vi äter surströmming så kan ingen få oss från bordet förrän burken är tom.
Faktum var att hon kom in efter en stund igen och lade sig på sin plats bredvid bordet.

I hundens skål fanns det bara pellets, surströmmingen hade vi ätit upp själva.