Inte riktigt på hugget...

”Skall du inte med på marknad?” gubben min stod i dörren och såg frågande på mig.
”Nä, jag stannar kvar här hemma” svarade jag för att gå på ortens marknad fann jag ingen glädje i att göra.
”Hunden och jag skall sätta oss en liten stund och meditera” svarade jag och tittade på hunden som låg vid mina fötter.

Årets Marknad i Klintehamn är annars något som lockar långväga besökare.
”Dottern kommer hem nu till marknaden ” sade grannen och såg mycket glad ut ”Det har hon gjort varje år nu sedan hon flyttade till Stockholm, det är något hon inte vill missa”

Marknaden är kanske mera en social mötesplats där man kan ströva runt och betrakta utbudet. På senare år så har det kommit allt fler marknadsstånd och utbudet har blivit mera internationellt. Att leta efter mina favoriter bland alla marknadsstånd såg jag som en svår uppgift.
”Du får leta reda på ståndet som säljer hemkokta karameller och brända mandlar” sade jag till gubben då han gav sig iväg. ”Jag köper hem lite gott kaffebröd till dig också” sa gubben och försvann iväg på sin cykel. Han var nog lite extra glad för att åka själv, så att han kan ströva fritt bland alla marknadsstånd.


Jag sätter på en meditations skiva och placerar mig i fåtöljen, hunden vet precis vad som gäller och lägger sig på mattan framför mina fötter.

”Så skönt att slippa trängas med folk” tänker jag för som nybliven pensionär har jag fortfarande ett stort behov av att få vara själv.
”Bäst att hålla sig borta från stora folksamlingar nu när jag skall opereras”
På Söndag kväll så får jag packa min lilla väska med det absolut nödvändigaste, jag har fått en lista på vad som nu skall hända på måndagsmorgonen då jag rullas in på operationssalen för att få min knäled utbytt.

”Det gäller att planera för rehabiliteringen” tänker jag för det har personalen på lasarettet naturligtvis också tänkt på, och skicka med förhållnings regler.
”Ingen bil körande på två månader ” står det med fet stil. Bara det måste vi planera för, jag som är van att röra mig fritt utan chaufför får nu snällt be gubben och skjuts om jag skall göra något.
Ingen simhall heller, undrar vad man får göra egentligen. Jag studerar förhållningslistan och till slut kommer jag fram till att det enda som är tillåtet är att promenera.
”Då blir hunden glad igen för det som hon gillar allra mest är när vi kopplar henne för en långpromenad.