En förnyelse....

Dammtussarna virvlade upp då gubben min kröp in under skrivbordet för att kolla att alla sladdar satt på rätt plats. Hunden såg förundrat på honom där han låg och provade kontakterna.
Tänk att man kan bli så beroende av en dator och de möjligheter som man får via Internet.

Något hade hänt med anslutningen då vi var tvungna att koppla bort strömmen när en liten skogsmus hade krupit in i vårat proppskåp. Där låg musen och osade. Grillad bland alla proppar.

Att en dator inte tål en sådan överraskning utan slås ut helt. Gubben slet i kablarna jag ringde sonen i Uppsala som på ett utmärkt sätt guidade oss. Inget hjälpte utan kontakten var helt bruten med yttervärlden.
”Skam den som ger sig” tänkte jag då gubben gav upp och satte sig framför TV:n. Jag började min systematiska kabelkontroll och flyttade kablarna till olika uttag, så helt plötsligt så fungerade det.

”Nu kan jag skriva i min blogg” tänkte jag för det var ett tag sedan som jag gjorde det.

Här sitter jag nu i mitt lite stökiga hem, för hur nitisk gubben min ändå är så hinner han inte med att ta vara på dammtussarna som dansar runt här på övervåningen.
”Lite skit har ingen dött av” säger han och flyttar lite på stolarna så att jag kan komma fram med mina kryckor. Han har så rätt, det stör ingen att det blir lite rörigt.

”Släng av dig de där 40 talistiska ödmjukheten och ring nu till läkaren” Sonen var riktigt upprörd då han fick veta att jag inte hade det så enkelt med mitt nyopererade knä.
”Ni 40 talister är så försynta och sitter där hemma och har ont istället för att kräva att få hjälp”

Så rätt han har min son, jag fick vackert ringa till min husläkare och beklaga mig lite för nog har jag ont i mitt knä.
Den röda medicin dosett fylldes åter med starka värktabletter som jag nu äter 8 ggr per dag.

Mitt i natten kliver jag upp och tar en liten promenad runt i huset, det är så tyst och stilla. Jag tänder några ljus och sätter mig i fåtöljen för att meditera. Så underbart att bara göra det som faller en in. Gubben snarkar så gott inne i sovrummet. Hunden gör mig sällskap och efter en timme så är det åter dags att krypa i säng, där jag somnar som en stock……


Snart så kommer lille Albin att få ett nytt paket från Gotland, för nu finns det två par raggsockor färdiga till honom som han kan ha då han skall gå ut på promenad med sin mamma.
Raggsockor enligt modell ”mormor” för som sagt ”Skam den som ger sig, även fast jag äter värktabletter och ibland känner mig lite ”hög” har jag listat ut hur min mormor gjorde då hon stickade sina berömda raggsockor till familjens ”karlar”
Nu känner jag mig som en mycket värdig ”farmor” som för arvet vidare till mina barnbarn.