”Äras den som äras bör”

”Är det någon som vill stå bredvid sin stämmokamrat?” Körledaren såg ut över kören.
”Oh, vad skönt”, tänkte jag och sträckte upp handen. ”Jo, jag, för jag känner mig så osäker” ”Då får du det” sade körledaren.

Kören stod uppställda i U form, stämmorna var blandade för att få den finaste klangen.
”Det låter så otroligt vackert när ni sjunger” säger vår körledare stolt.
Jag sneglar upp mot min syster som även hon sjunger i altstämman,
”Nu du, kära syster, så skall vi göra så gott vi kan” tänkte jag.
Vi hade båda tagit ”time out” från kören och varit borta över ett år. Det kändes skönt att få stå bredvid henne, även fast hon också kände sig osäker ibland. På grund av min knäoperation hade jag inte kunnat delta i kör övningarna som jag borde, för att sjunga altstämman innebär att man får ”ta ” de toner som blir över och göra musik av det. Inte alltid så lätt, därför behövs det övning.

”Du får komma i tid” sade jag till gubben min, ”Det kan vara svårt att få sittplatser annars”
Kyrkan fylldes med åhörare, det var mest släkt och vänner, men även en och annan församlings medlem hade hittat till kyrkan.

Vår kära körledare är verkligen en trollkonstnär, hon kan få oss att sjunga som en hel änglakör.
”Håret reste sig på mina armar” sade en av de inbjudna gästerna
”Jag har sjungit i kör i många år, men det här var ett av det finaste jag har hört” sade hon.

Hon har nog rätt vår käre körledare, när man blandar upp kören så märker man inte de små ”fel” som görs av enskilda sångare, utan helheten blir ändå så bra.
Inte kan jag säga att jag var nöjd med min insats, det var på flera ställen som jag var osäker, men det märktes inte i det stora hela.

”Nu skall vi öva inför advent” sade vår körledare. Men jag får nog fundera lite, för jag är kanske inte redo ännu att sjunga. En operation tar på krafterna så kanske får jag även detta år sitta i kyrkbänken och lyssna till kyrkokörens julkonsert, för naturligtvis så har kören en ny repertoar även då det gäller julens sånger.