Vad skall Albin säga...?

”Nu har jag fixat belysningen till din ek” sade gubben min och såg så stolt ut. Under flera månader så har jag tjatat på gubben om att jag vill ha den stora eken som står ute i trädgården, belyst. När jag nu tittar ut genom fönstret så ser jag den vackra eken som glittrar i ljusskenet.
”Jag har satt på timer så du kan bestämma när eken skall vara tänd” sade gubben.

Den stora eken står där ute och ser stor och mäktig ut fast den bara är ca 30 år, vi hämtade den ute i skogen och planterade den då vi byggde vårt hus. Då var det bara en liten planta, nu breder den ut sitt grenverk över trädgården.
”Nu behöver vi inte ha någon julgran” sade gubben ”För hela baksidan på trädgården är nu upplyst”
Nu pryds vår vackra ek med talgbollar som småfåglarna kalasar på.
”Vi får ta fram kikaren och titta på vad det är för fåglar som är här” säger gubben och ställer sig vid fönstret, sätter kikaren framför ögonen och studerar fågellivet i vår fina ek.

”Vad tog talgbollarna vägen som jag lade på stolen” gubben ser sig frågande omkring. Talgbollarna är borta.
”Kan hunden ha tagit dem?” undrar jag, och nog är det så, när hunden ser att ”husse” utfodrar fåglarna så vill även hon vara med på ett hörn. Bakom ”friggeboden” låg hon och smaskade för fullt på talgbollarna.
”Inte var det meningen att du skulle ha det här inte” säger gubben och plockar av henne resterna av två talgbollar.


Undrar vad Albin skall säga när det kommer ett nytt paket med strumpor till honom.
”Nu har nog farmor blivit knasig, jag hinner ju inte använda strumporna innan jag har vuxit ur dem”

Nä, det är nog ingen risk att Albin klagar, för det finns säkert andra som kan ärva alla strumpor som jag stickar. Jag har nämligen fått ”strumpmani” för det är så kul att sticka små söta strumpor i olika färger och mönster.
Albin får bli min ”provdocka” så kan jag prova ut vilken modell som blir bäst. För naturligtvis så får jag nu följa mina anfäders tradition och förse alla mina familjemedlemmar med stickade strumpor och vantar.