Inte vilken höst fest som helst.....

Nu är det fredag och jag sitter här framför min dator, ny duschad och fin. I kväll så skall jag som så många andra på fest.
”Det gäller att planera när man är konvalescent, så att man inte behöver klä på sig en trång stödstrumpa mer än en gång per dag.
Naturligtvis så har strumpan en viktig funktion, den skall ge stöd åt mitt nyopererade knä. Men ack så svårt det är att tränga på sig den varje morgon och sedan att ta den av sig på kvällen. Tur att jag har gubben min som får hjälpa till att dra av den på kvällen.
”Du får nog försöka att klara dig själv på morgonen” sade gubben efter det att han med stor möda hade försökt att hjälpa mig med att få den över foten.

”Det här måste du ha på dig minst i två månader” sade sjuksköterskan på lasarettet.
Nu har det gått en månad och jag har utarbetat en teknik så nu går det som en dans att både sätta på och dra av den.


”Du får inte köra bil på två månader” sade sjukgymnasten ”För så lång tid tar det för ditt knä att läkas inuti”
Det är bara att gilla läget och be gubben köra mig in till festen. Det skall bli riktigt spännande att träffa mina gamla arbetskamrater igen.
”Du hör ju fortfarande till oss” sade Christina då hon ringde för att informera om vad som gällde.
”Katarina vet ingenting så det skall bli en överraskning för henne” fortsatte Christina, hon tror att det bara är Annika och jag som tänker fira hennes 40 års dag”
Nog har mina arbetskamrater planerat i flera veckor på hur de skulle kunna fira sin arbetskamrat som nyss har fyllt 40 år. Men att tro att Katarina skulle gå på att det bara är de två som vill uppmärksamma hennes högtidsdag, var nog lite vågat.
”Tror du verkligen att Katarina går på det?” frågade jag. ”Hon anar nog ”ugglor i mossen” och är förberedd på det värsta.

Lokalen som i vanliga fall används till att habilitera gravt handikappade personer, hade bytt skepnad och var nu en festlokal. Borden var fint uppdukade och stämningen förväntansfull.
”Nu åker vi och hämtar Katarina” sade en Annika, hon tror att vi skall gå ut och äta middag tillsammans, det är vad vi har sagt till henne” Det glittrade i hennes ögon av förväntan när hon gick bort mot bilen som stod framkörd.


”Det har hänt en katastrof” min kära kollega Petra kom in i lokalen ”Vi skulle hämta kroppkakorna som vi har beställt med det fanns ingen där. Det var mörkt och ned släckt vid restaurangen då vi kom dit.
Efter ett intensivt decktertiv arbete så kom kroppkakorna till rätta, Visby hotell hade tagit emot beställningen och där kunde kroppkakorna även avhämtas.

Säga vad man vill om mina arbetskamrater, men fantasi har de i alla fall, istället för att springa till frissan och fixa håret jaga in på HoM för att köpa en ny festblåsa, så letar man i ”grabbarnas” garderober och tar fram snickare byxor, rutiga herrskjortor stål försedda herrskor, målar utrustning, hjälmar och hammare. Iklädd detta går de på fest. För festens tema handlade om att bygga och skapa.


Gubben min kom och hämtade mig när stämningen var på topp, efter några intensiva timmar tillsammans med mina före detta kollegor var det skönt att återgå till konvalescent och pensionärslivet.
Nu får jag åka hem och skriva i min blogg, för nu är det ju ingen risk att jag avslöjar mina arbetskamraters kupp mot Katarina som har fyllt 40 år.