Personlig service....

Nu är det dags att teckna avtal med nix så man kan få lugn och ro på dagarna. Nix ser då till att ingen telefon försäljare kan ringer till hem telefonen.
Idag så är det två stycken försäljare som har ringt och igår så var det en. De lovar GULD och Gröna skogar.

”Hej jag ringer från xxxx och jag ser här att ni inte har utnyttjat den bonus som ni har rätt till…”
”Grattis, du har blivit utvald….

Knepen är många för att fånga kundens uppmärksamhet. Jag har länge tvekat, trodde att telefonförsäljningen skulle avta, men nu som pensionär märker jag hur många som ringer under en vecka. Det måste bli slut på det!

NIX 020-277000 det var bara att trycka på några knappar så var det gjort! Underbart!

Egentligen så tycker jag lite synd om telefonförsäljarna för de gör ju bara sitt arbete, men när det ringer flera försäljare på samma dag så tröttnar man.

Den nya dörr knackaren, förr så stod det en trevlig försäljare utanför dörren och pockade på att få komma in och visa upp sina varor. Jag vet inte om det var bättre precis, det kunde vara lite svårt att ”bli av med dem”. För många år sedan så köpte jag av en dörrförsäljare ett stort uppslagsverk på Engelska. Vad jag nu skulle med det till.



”Om en månad så är det juldagen” sade min privata ögonläkare och såg glad ut. Tänk vad tiden går. Jag gör regelbundna kontroller på mina ögon, det har jag gjort i många år nu.
När jag kom inhoppande på mina kryckor kom genast hennes man och mötte mig.
Vilken tur att jag fortfarande har möjlighet att konsultera min ögonläkare, hon har hållit på i många år nu och borde ha gått i pension för flera år sedan.
I ett litet hus i innerstaden, har hon sin mottagning. Hennes, ännu äldre make, fungerar som ”sköterska” och passar upp så att patienterna får det de behöver.
Ett slitsamt par som tillsammans driver en ögonklinik.

Med ett nytt recept på fickan så tog jag hissen ner igen. ”Jag följer med dig ner i hissen” sade ögonläkaren och tryckte på knappen, den gamla hissen satte igång med knyck.
”Jag hör av mig om ett år” sade ögonläkaren då jag klev ur hissen. Hon vinkade glatt då hissen for upp igen till hennes lilla mottagning.
”Det är väl sådant här som kallas för personlig service” tänkte jag och tog fram min mobil för att ringa efter gubben så att han kunde komma och hämta mig.