Teknikens under...

”Äntligen så kan även vi få upp advent stakarna och belysningen i rätt tid” sade gubben och rotade fram ljusslingorna ur garderoben.
Andra år, då vi båda har arbetat heltid, har det alltid varit så jäktigt med att hinna med ljussmyckningen till advent.

För inte nöjde sig gubben med att belysa den vackra eken, utan även på framsidan skulle ljusslingor sättas upp. Han får hållas” tänkte jag ”bara han håller sig till neutrala ljusslingor” och inte sätter upp blinkande färgsprakande slingor som ser ut som ilskna ormar som vrider sig i buskarna. Det märktes minsann då RUSTA kom till ön, det blev ett uppsving på ”pråligheter” som hängdes upp överallt i trädgårdarna.


Lille Albin har fått en mail adress så nu kan vi ha kontakt med varandra via MSN.
”Är det så här vi får umgås med vårt barnbarn” sade gubben min då jag ropade på honom så han kunde komma och se hur fin Albin var där han satt i sin mammas knä och intresserade sig för tangent bordets alla knappar. Han försökte till och med att skriva, men det var på babyspråk så jag kunde inte tyda det….

Jag har tidigare skrivit om hur imponerad jag är över teknikens utveckling. Att kunna få direktkontakt via kamera, är helt fantastiskt. Nu gäller det bara att jag själv installerar en kamera så att vårt barnbarn kan se oss i rutan.

Tekniken är även ett hjälpmedel för funktionshindrade.
Vi fick en inbjudan från Sär-Vux att komma på besök. Vår son som har Downs Syndrom går där ett par dagar i veckan. Naturligtvis så måste vi göra ett besök för att se vad han hade för sig på dagarna.

Han satt bakom en datorskärm och tittade på fotografier som var tagna under deras skolresa.
Med hjälp av bilder så kan han sedan berätta hur skolresan har varit.
”Välj ut fyra bilder” sade hans lärare ”Så drar vi ut dem och sätter dem i en pärm”
Så enkelt och pedagogiskt, helt plötsligt så kan vår son, med hjälp av datorns bilder, berätta om sina upplevelser på sin resa. Något som han inte har kunnat tidigare.
Han satt där och valde sina bilder med omsorg, det var en bild på sängen där han sov, en bild på flickvännen och en på bästa kompisen. Sista bilden blev ett stort fat med varmkorv. Samtidigt som han valde bilderna kunde han berätta vad han hade gjort.

Det är inte lätt att vara utvecklingsstörd i dessa tider, där allt skall gå så snabbt, men det finns ändå saker som gör att livet blir lite lättare, tex att få bli farbror till en liten Albin.