”De vänjer sig….”

Ja, nog har hunden vant sig med att alltid ha en plasttratt runt halsen när hon är ute. Nu springer hon obehindrat omkring ute på gården, hon har lärt sig att ta ut svängarna ordentligt så att hon inte springer emot något.
Men så ibland blir det vild jakt och då kan det hända saker som inte är planerade.

När hunden kom in igår, så var plasttratten helt sönderslagen.
”Hur har det här gått till” frågade jag hunden.
”Har du jagat in grannens katt mellan vinbärsbuskarna igen, för då brukar det gå undan.
Tratten var helt sprucken och hängde bara fast i en liten plastbit. Det hade till och med slagits ur en stor bit plast på ena sidan.
”Vi får köpa en ny plasttratt” sade jag
”Nej, då ” sade gubben ”Vi får ta fram tejpen och lappa och laga, det är inte så noga hur den ser ut.
Han har så rätt gubben min, för nu har hunden accepterat sin tratt och skatorna skrockar så gott uppe i trädet. Småfåglarna som kalasar på fågelfröet som vi har lagt ut, bryr sig inte om hunden när hon lägger sig alldeles bredvid fågelbordet.

Imorgon skall vi göra återbesök hos veterinären, inget som hunden ser fram emot, det kan jag lova. För så fort hon ser att vi svänger ner mot veterinären så börjar hon att gnälla. Jag förstår henne för vem vill stå på ett bord och få en stor spruta införd i rumpan med spolvätska i.
Men nu är det ju bara så att är man hund så får man stå ut med det.

”Inflammerade analgångar” sade veterinären ”Är vanligt hos Schäfrarna”.
Är man en Schäferhund, så är man..