"Det blev en liten flicka..."

Så äntligen kom de, mina arbetskamrater.
Petra och Gunvor tog mitt kök i besittning direkt, och rustade där medan jag småpratade med Berit.
”Vi tar med oss mat” sade Petra då hon ringde.

Hunden visste inte till sig, när hon märkte att det var idel bekanta som kom på besök. Hon tänkte inte på att hon hade en plasttratt runt halsen, utan hon hoppade runt och hälsade på sitt mycket speciella sätt. Hon kör in huvudet mellan benen på besökarna och med en plasttratt runt huvudet så vållade det lite problem både för henne och våra gäster.

”Vi har haft så svårt att få till det” sade Petra ”Det har varit så mycket att stå i”
Jo, jag vet, det är därför som jag njuter av min ledighet. Jag bryr mig inte längre om varken klockan eller tiden.
”Jo jag ser det, sade Petra och pekade på almanackan som hängde på väggen ”Det är fortfarande Augusti bladet uppe”
Ja,, så sant, för vad skall man med en almanacka till då det händer så lite, att man minns vad man skall göra.
Efter en mycket trevlig stund tillsammans med kollegorna så var det dags för dem att återvända till sitt slavarbete.
”Du måste väl vila nu” skojade de med mig.
Om de bara visste, så fort de hade gått så gick hunden och jag in i vårt sovrum och satte på en meditationsskiva och lät oss vaggas bort, en stund, till ljuv musik.

När vi båda låg där och slappade ringde telefonen och jag hoppade upp som ett skott för vi är ju i ”väntans tider” en ny liten familjemedlem håller på att födas och vi väntar tålmodigt på att få ett livstecken från Uppsala.

”Det blev en liten flicka” sade sonen och ”hon ligger här och äter redan”. Nog är det ett helt litet mirakel det där med att få barnbarn. En ny liten människa har fötts till jorden, och jag har fått den stora äran att få bli dess farmor.

”Det här måste vi fira” sade gubben och åkte iväg till affären för att köpa varmrökt lax och potatissallad. ”Nu skall vi ha fest” sade han då han kom tillbaka.

Vilken tur att vi har pension, för nu måste vi åka ofta upp till Uppsala för att besöka våra barnbarn.
”Annars så vet de ju inte vem vi är” sade gubben och stoppade in en bit lax i munnen.
Nu väntar vi bara på att få ett foto på underverket…..

http://www.akademiska.se/templates/page____5530.aspx

För snart så publiceras bilden på BB:s egen Webbsida…..