Kattjakt trots plasttratt...

”Det här var inget bra förslag, vi kan inte ha en hund i sängen” sade gubben och gned sig i nacken med handen.
”Jag är alldeles ledbruten för hunden bredde ut sig så jag har fått ligga som en fällkniv”

Nej, så sant, inte kan man ha en stor schäferhund med plasttratt i sängen när man skall sova.
Hunden hoppade upp ur sängen och sträckte på sig,
”Hunden verkar utvilad i alla fall” sade gubben och tittade bort mot hundens plats.
”I natt får hon allt ligga borta på sin plats”

Hunden tog några glada skutt skakade på sig när hon blev av med plast tratten. Nu skall det bli långpromenad, med husse, så då behövs inte det någon tratt.
Tabletterna spottade hon ut så nu har hon upptäckt att det inte bara är korv som matte bjuder utan att det är medicin instoppad i korven.
Nåja, matte har varit med förr så medicinen kommer att ”luras” i hunden utan att hon märker det. Det finns leverpastej i kylskåpet så då slinker allt tabletterna med.

Frestelsen blev för stor då grannens svarta katt hoppade in på hundens revir. Katten hade inte märkt att hunden låg på altanen och vaktade. Hon hade stenkoll på allt som hände på baksidan av huset. Katten hoppade ner med ett skutt, och började gå fram emot hunden. Med en rivstart så slängde sig hunden, med tratt och allt, fram emot katten.
Räddare katt har man sällan skådat, hon undrade säkert vad det var som kom framfarande mot henne. För jag tror inte att katten någonsin förr hade sett en hund med en stor plasttratt på huvudet.

Svårt chokad sprang katten hem, hunden stod borta vid staketet.
”Hon fastnade väl inte nu mellan alla buskar” tänkte jag, för i vanliga fall så har hunden sin ronda mellan buskaget och staketet. Men som ”tratthund” så kommer hon inte emellan.
Hunden backar försiktigt tillbaka, skakar på huvudet så att tratten kommer på plats igen. Vandrar stolt bort mot altanen där hon sätter sig för att återuppta sin bevakning.

”Hur länge tror du att hunden måste ha tratt? Frågar gubben, för nog ser vi båda att det är en mycket dämpad hund som sitter där på sin altan och spanar ut över sitt revir.
Uppe i trädkronan sitter skatorna, men som tur är så skrattar de inte. De kollar på hunden och väntar snällt på att hon skall gå in i huset så att de kan festa på märgbenen som hunden har lämnat kvar på gräsmattan.

”Vi får väl se hur läkningen går, kanske hon kan slippa tratten imorgon” svarar jag och önskar verkligen att hon skall få återgå till sin vanliga ”hundjag” för det är faktiskt väldigt svårt att förklara för en hund varför hon inte får slicka på ett sår.