Albin var inte riktigt med på noterna....

Det hade nog varit mycket roligare för lille Albin om hans pappa hade virchat honom högt upp i luften som ett litet flygplan eller att mamma hade låtit honom hoppa högt i hennes famn. Men det passar sig verkligen inte i kyrkan och skall man döpas så får det allt gå till på det traditionella viset med präst, far och morföräldrar, faster och farbröder och en liten alldeles färsk kusin. Moster och morbror som dagen till ära fick vara ”faddrar”. Ja, det var allt en gedigen skara med nyfikna människor som ville vara med då lille Albin skulle döpas i ”Jesu Kristi namn”
Så nog skulle det ha varit kul för Albin att få flyga ut över församlingen, högt över pappa Magnus huvud.
Nu går det inte för sig, iklädd släktens dopklänning, den som farmor hade på sig då hon döptes för över 60 år sedan. Nu stod de där framme vid dopfunten, mamma, pappa faddrarna och prästen. De lyssnade på när prästen talade och när han pålyste vilka psalmer vi skulle sjunga till tonerna från en stor kyrkorgel.

Undrar vad Albin egentligen tänkte då mamma och pappa stod en bit bort och log stort mot honom. Medan han själv fick sitta på sin fadders arm. Och när prästen tog honom i sin famn, och böjde honom bakåt, för att hällde vatten på huvudet. Ja, då brast det för lille Albin och han blev mycket förgrymmad. Även fast ”faddern” moster Lena, snabbt tog honom tillbaka från prästens famn så hjälpte det inte så mycket, han tittade bort mot sina föräldrar och tänkte säkert ”Det här har ni då inte sagt något om till mig”

Släktens dopklänning togs snabbt av och fin skjortan åkte på. Lille Albin var åter glad och lät sig uppvaktas av alla sina släktingar och vänner.

Borta i barnvagnen sussade lilla kusinen Emilia, så gott, utan en tanke på vad som för sig gick runt omkring henne. Snart blir det hennes tur att bli uppvaktad av släkt och vänner. Jag broderar in hennes namn på den fina släktklenoden, hon får bli barn nummer 18 som döps eller namnges i den gamla dopklänningen.

”Det är ju varmt som i en bastu” sade gubben då vi kom till stugan där vi skulle bo under tiden vi var i Uppsala. Han försökte skruva ner termostaten, men det fungerade inte, elementet var fortfarande som en ”brödrost”.
”Nog är det något som är fel alltid” sade gubben när en säkring gick och det blev alldeles mörkt i stugan. ”Det är nog bäst att jag får tag på en Vaktmästare så de får leta efter felet.”

Väl hemkommen till Gotland, så fick vi ett mail från Fyrishovs stugby där det stod att de skulle återbetala en del av hyran för att kompensera de problem vi hade fått.
”Det blir bra det” sade gubben, ”för då kan jag handla lite nytt fågelfrö åt mina småfåglar”.

Plötsligt så knackade det på fönstret, utanför på fönsterbrädan satt en liten Talgoxe och gjorde sig påmind. ”Bäst att jag går ut och kollar att det finns mat i fågelborden” sade gubben. Tog hinken med solrosfrön och gick ut, strax därpå så var fågelbordet fullt av småfåglar som glatt mumsade i sig av både isterbollar och solrosfrön.