Hundens nya uppdrag....

Gråsparvarna kalasade vid fågelbordet på solrosfrön som gubben min hade lagt ut till småfåglarna. Borta vid buskaget satt en Sparvhök och lurade. Småfåglarna var så upptagna med att äta av det som bjöds. Ingen märkte att deras största fiende hade förskansat sig i busken bara en liten bit bort. Snabbt, så att ingen av småfåglarna hann märka något så flög Sparvhöken bort mot fågelbordet, där han fångade en Gråsparv.

Med den lilla Gråsparven i sina klor så förskansade Sparvhöken sig på vår altan, där den började äta på sitt byte.

”Har du sett” sade gubben, ”En Sparvhök som har fångat en Gråsparv”
”Så grymt” svarade jag ”Här köper vi solrosfrön och hänger ut till småfåglarna så kommer det en hök och tror att vi har dukat ett bord till honom, med små Gråsparvar”

”Den är väl hungrig den också” sade gubben ”Han dödar väl inte för skoj skull, utan för att han skall överleva”

Naturligtvis, så är det i naturen ”äta eller ätas” precis som vi själva gör, vi dödar djur för att vi skall bli mätta. Grisen i stian går inte säker när det närmar sig jul för då vill vi ha en julskinka på våra bord.

Sparvhöken, satt stilla och åt sin infångade måltid. Den stannade upp emellanåt och tittade sig omkring. När den hade ätit upp hela Gråsparven så satt den blickstilla en stund.
”Nu är den väl mätt och flyger snart iväg så att småfåglarna kan få återuppta sitt ätande” tänkte jag och passade på att studera den ingående där den satt bara en meter från mig.

Småfåglarna trodde säkert att Sparvhöken hade flugit sin väg, de anade inte att den fortfarande satt på vår altan och gottade sig efter sitt skrovmål, där satt den och burrade upp sig, tittade sig lite omkring och väntade på nästa byte.

En efter en så vågade sig småfåglarna fram igen och började äta på fågelfröna. Då med ett ryck så flög Sparvhöken fram mot fågelbordet, men den här gången fick han tji, för småfåglarna hann flyga iväg. Sparvhöken satte sig på marken för att invänta småfåglarna.
”Nej, du din rackare, du har fått en Gråsparv, nu får det räcka för idag”
Jag öppnade altandörren och hunden sprang ut på gården, då hon upptäckte Sparvhöken som stod på gräsmattan och lurade, störtade hon fram emot den och gav till ett skall. Sparvhöken fick bråttom och flög iväg ut emot skogen.
”Du får allt bli vår småfågelsvakt” sade jag till hunden som stolt kom in efter utrett uppdrag.
”För någon mat ro måste småfåglarna ju få”

Vi får nu se om Sparvhöken återkommer när den blir hungrig, för så är det, även en Sparvhök måste överleva, även om en liten Gråsparv får offra sitt liv.